Folkbladet berättade nyligen om den unga mamman Therese, som förlorat vårdnaden om sin son och som kämpade för att få behålla sin dotter. Mamman hade inget förtroende för socialkontor Söder. Hon tyckte att allt hon gjorde vändes emot henne varför hon ville få en opartisk person på ett annat socialkontor att ta över LVU-ärendet, som handlar om hennes barn ska tvångsomhändertas eller inte. Men hon fick inte byta socialkontor eller handläggare.
Aha-upplevelse
Häromveckan fick Therese rätt i förvaltningsrätten och fick behålla sin snart tvååriga dotter.
Många människor har känt igen sig, blivit upprörda och hört av sig till Folkbladet efter artiklarna. En av dem är Sylvia Nilsson.
- Jag fick en aha-upplevelse när jag läste Folkbladet. Vi har råkat ut för precis samma sak i samband med att min syster LVU-placerades, berättar Sylvia Nilsson.
Precis som i Therese-fallet så kom inte föräldrarna och Sylvia överens med socialsekreteraren på socialkontor Söder. Men det var omöjligt att byta handläggare, med hänvisning till barnets bästa.
Det här gör Sylvia Nilsson mycket upprörd eftersom hon anser att socialen inte har haft systerns särskilda behov i fokus.
- Handläggaren struntade i hennes diagnos autism, säger Sylvia Nilsson.
Socialen var passiv
Förutom familjen så klagade ett av de boenden, där flickan bodde under en tid, på kommunens hantering av ärendet. De ansåg att socialtjänsten varit passiv när det gäller att hitta ett bra boende åt flickan och var kritiska till att det inte funnits någon vårdplan för henne.
- Omplaceringen har förhalats på ett oacceptabelt sätt av hennes handläggare. Det är beklämmande och borde inte få förekomma att engagemanget från socialförvaltningen varit så obefintligt, skrev hemmet till kommunen efter att flickan varit placerad där i nio månader utan att det varit en enda behandlingskonferens med socialen.
Ärendet anmäldes till Socialstyrelsen som fann flera brister i hanteringen och i juni förra året riktade myndigheten allvarlig kritik till socialkontor Söder.
- Man kan ju lätt tro att de som jobbar på det här kontoret har en speciell jargong eftersom misstagen upprepar sig, säger Sylvia Nilsson.
Allvarlig kritik
Socialstyrelsen riktade allvarligt kritik mot Norrköpings kommun på tre punkter:
✔ Socialnämnden har i placeringsförfarandet ej fullt ut haft det enskilda barnets särskilda behov i beaktande.
✔ Nämnden har inte tillräckligt aktivt arbetat för att tillgodose vårdnadshavares och den unges delaktighet i ärendet.
✔ Nämnden har inte ansvarat för att upprätta och revidera vårdplaner och genomförandeplaner i erforderlig utsträckning.
- Flickan har varit föremål för flera omplaceringar under kortare tid. Barnets behov och funktionsnedsättning har i detta agerande inte stått i centrum, skriver Socialstyrelsen som konstaterar att det här medfört alldeles för stora påfrestningar för flickan. Det står utom allt tvivel att hon har varit i behov av annat stöd som motsvarar hennes särskilda behov.
Fick byta handläggare
Efter kritiken bedömde socialnämnden det som nödvändigt att familjen fick byta handläggare och nu fungerar samarbetet med socialkontoret bättre.
Sylvia Nilsson och andra personer som Folkbladet pratat med menar att det ligger prestige bakom svårigheten att byta handläggare.
Enligt verksamhetschefen på socialtjänsten i Norrköping, Thomas Leijon, försöker man vara så prestigelös som det bara går i sådana här fall.
- Vi strävar hela tiden efter att ha ett barnperspektiv i fokus. Vad är bäst för barnet, när det gäller att byta socialkontor. För det är just när det gäller barn-ärenden som vi har de här reglerna. När det handlar om vuxna så sköts alltid handläggningen i det område där man bor, säger Leijon.
Norrköpings kommun har efter kritiken vidtagit åtgärder för att sådana här händelser inte ska kunna hända igen. Socialnämnden har till exempel arbetat fram rutiner för att göra barnen och deras behov synliga. Även om förbättringar har gjorts så anser Sylvia Nilsson att socialen kommer undan alldeles för lätt.
- De kan bete sig hursomhelst eftersom inget händer med den enskilde handläggaren, säger Sylvia Nilsson.