Augusti 1938 - när kriget närmade sig i Europa
Sleipner vann sina matcher, Jussi Björling uppträdde i Folkets park. Livet gick vidare, och för det mesta väl sin gilla gång.Men i allt detta normala fanns, då i augusti år 1938, även ett klart olustigt inslag.Medan Hitler laddade upp som bäst gästades nu Norrköping av tyska torpedbåtar. Ett besök, som till råga på allt tycks ha varit populärt hos en och annan.
Liv och rörelse i utkanten av Nya Torget, någon gång under år 1938. Det är Hospitalsgatan som försvinner bakåt in i bilden, och Kristinagatan (Östra Kyrkogatan dåförtiden) som drar från vänster till höger genom bilden. I korsningen låg Sterns klädaffär, så välbekant för äldre Norrköpingsbor. Invid entrén till hörnhuset till vänster berättar en skylt om Konsum Specerier. Och rakt fram i bilden: Skomagasinet. Fotografiet tillhör byggnadsnämndens samlingar i Stadsarkivet.
Foto:
Några månader tidigare hade Hitlers Tyskland i en enda munsbit slukat Österrike. I just denna månad trappades nu ordkriget upp mot regeringen i Tjeckoslovakien. Redan någon månad senare skulle, sedan västmakterna i München sålt ut stora delar av landet, de nazityska arméerna tåga in där.
Men i Norrköping togs alltså tyska flottan emot.
"Fred och vänskap"
I en notis i Östergötlands Folkblad berättas om, hur tyske konsuln gett en lunch, där "t f borgmästaren Reventberg uttryckte stadens glädje över att den tyska flottans män finna förhållandena sådana hos oss att de gärna förnya sina besök och uttalade en förhoppning om att de upprepade flottbesöken i Norrköping måtte främja fred och vänskap mellan länderna".
Och detta då bara ett år före det andra världskrigets fullskaliga utbrott. Tillförordnade borgmästaren! - man tager sig för pannan. Men så var det alltså.
Ont om uniformer
Ledaravdelningen teg om besöket, medan däremot ett kåseri på lätta sidan ger mer information. Där framgår att tyska matroser gick arm i arm med Norrköpingsflickor på stadens gator. Men skribenten, signaturen "von K", har uppenbarligen klart för sig vad Hitlers Tyskland var för något.
Han uttrycker sålunda förhoppningen, att besöket varit nyttigt för tyskarna - om än lite "främmande och ovant". I Norrköping var det ju t ex så ont om personer i uniform; det plagget bars väl här i stort sett enbart av spårvagnsförare, poliser och brevbärare.
Inga koncentrationsläger eller taggtrådsstängsel fanns ju heller, och både marxister och judar gick fredade på gatorna. Och när den socialdemokratiska ungdomen marscherade, då red polisen "artigt och belevat" i spetsen. För att se till, att demonstrationen inte hindrades av trafiken.
Samtidigt med det tyska besöket arrangerade nämligen SSU Östergötland ungdomsdagar med föredrag, amatörteater, dans m m. Deltagandet blev sämre än man förväntat, i den rådande värmeböljan åkte stadens ungdomar i stället och badade. Men ett demonstrationståg blev det.
I ett fritt land
Som Östergötlands Folkblads skribent noterade blev då även en och annan tysk matros åsyna vittne till dessa "röda fanor i spetsen för en skara ungdomar, som leva i ett fritt land och våga visa och ge uttryck för sina tankar och krav".
Något sådant hade tyskarna inte sett till på länge. Bland det första nazistregimen gjorde var ju att förbjuda samtliga andra partier, fackföreningarna osv.
Tydligen var detta flottbesök en tradition, som pågått sedan 1927. Och det var Bierabend på Strömsholmen, och tyskarnas medförda orkester gav konsert på Tyska torget. En fotbollsmatch mellan ett lag från besättningarna och Tuppens IF ingick också i förbrödringen.
När eskadern efter fyra dagar for iväg hade en rätt stor ungdomlig skara, med markant kvinnligt inslag, samlats för att vinka av. Och här konstaterade notisskribenten att "De tyska sjömännen ha blivit populära här i staden, och förvisso ha de också varit trevliga och iakttagit ett mönstergillt uppträdande". Man inser, att det var olika pennor i farten i de olika artiklarna. Tonläget skiftar ju påtagligt.
Det tyska inflytandet gjorde sig märkbart även på andra vis. Så t ex vann den charmiga nya tyska filmen "Säg ja till livet" ÖF-recensentens bevågenhet.
Jussi i Parken
Sommar alltså, och de första veckorna i augusti en enda svit av tropiskt varma dagar. Folkets Park kunde snart summera en rekordsäsong - och vem hade inte velat vara med t ex när Karl Gerhard var där med sin sommarrevy, eller när Jussi Björling fyllde bänkraderna till sista plats.
Den store Jussi var ute en hel del i folkparkerna, och ÖF:s kunnige recensent tonsättaren Josef Jonsson kunde ju bara ösa beröm över honom. Själva uppläggningen av konserten var dock något märklig, två gånger tjugo minuter med en timmes paus emellan.
Ovationer
Jussi tog Norrköpingspubliken, eljest känd för att kunna vara svårflörtad, med storm. Efter den avslutande arian ur "Tosca" var ovationerna av rent sydländsk kaliber.
"Man applåderade, stampade, ropade och om sångaren skulle ha sjungit alla de extranummer, som publiken ljudligt föreslog, hade det blivit en hel extrakonsert." Tvenne extranummer blev det nu, med Sjöbergs "Tonerna" som stämningsmättad avslutning.
Ingen strömming
En tilldragelse noterad i tidningen var, att strömmingen för en tid tog helt slut. I Bråviken hade fångsten upphört redan i juli, och nu räckte inte ens leveranserna från Norrland till. Småningom blev tillgången dock bättre, sedan fångsterna återgått till det mer normala i vattnen utanför Gävle.
Systembolaget kunde glädja sig åt bättre försäljning.
Borgs Svinförsäkringsförening kallade sina medlemmar till årsmöte.
S:t Johannes gamla prästgård i korsningen mellan Drottninggatan och Repslagaregatan stod i begrepp att rivas, till förmån för det "affärspalats i stram funkisstil", som Konsum skulle uppföra. Således det blivande Domus, våra dagars Domino.
På gång var också fabriksbygget för Goodyear, som nu skulle etablera sig i Norrköping. Efter kriget skulle detta växa till en stor däcksfabrik, och det fram till nedläggningen år 1980.
Och ett nytt museum invigdes, ett som betecknades som klart märkvärdigt också nationellt sett - nämligen Färgaregården.
Sleipner igång
Allsvenskan i fotboll drog igång, den spelades ju höst/vår på den här tiden. Svenska mästarna Sleipner inledde förtroendeingivande med två segrar.
Samtidigt firade Norrköping framgångar i London, där Björn Borg vann såväl 400 som 1.500 meter i sim-VM på Wembley. Tiderna var med nutida mått inte så märkvärdiga - 4.51.6 resp 19.55.6.
Augusti som sagt, med skolstart då som nu. Den 25:e inföll den stora dagen, och Folkbladet var med på en av stadens folkskolor. Nybörjarna togs, får vi veta, emot "med den otvungenhet och käckhet som karakteriserar de moderna lärarna".
Vid uppropet befanns de flesta barnen "enligt tidens smak" ha dubbelnamn. Frökens genomgående fråga var därvid "Och vad ska vi kalla dig då?".
Vid en konferens på Marieborg, med deltagande av både arbetsgivare och arbetstagare, framträdde bland andra textilarbetaren Erik Tjäder. Han tog upp hur textilaren, förr sedd över axeln som "surbulle", numera var fullt jämställd med andra yrkesarbetare.
Tjäder önskade nu, att även ordet "proletär" skulle försvinna ur språkbruket. Det skapade "en onödig mindervärdighetskänsla".
Varje dag höll sig Östergötlands Folkblad med den redan nämnda lätta sidan. Där bjöds på kåseri, dagsvers, lustiga nyheter - och, givetvis, roliga historier.
- Nå, hur går det med biaveln?
- Jo tack, visserligen har bina ännu inte gett mig någon honung, men de har stuckit svärmor två gånger.
Eller så här:
Toffelhjälten: - Var det inte tal om att vi skulle ta en promenad?
Huskorset: - Jo, men jag har ändrat oss.
Kriget på väg
Så kunde det låta, alltmedan krigsmolnen på nytt hopades över gamla Europa. I Spanien rasade det inbördeskrig, som Franco skulle gå segrande ur. Och kring Sudetlandet i Tjeckoslovakien, med dess stora tyska minoritet, steg nu det Hitler-tyska tonläget dagligen.
Från ena dagen till den andra böljade förhoppningarna fram och åter. Den allra sista dagen i augusti kunde Östergötlands Folkblads läsare rentav så smått börja hoppas på, att det kanske trots allt skulle lugna ner sig igen.
"Det ljusnar något kring Sudetkrisen" - löd rubriken på förstasidan.
Och: "Berlin ger försäkran om vilja till en fredlig lösning".
Ännu ett av alla dessa hitlerska fredsutspel, som så länge lurade så många. Och ännu visste man inte, hur katastrofalt illa det skulle gå. Ännu hoppades man
Så jobbar vi med nyheter