Att vara fågelskådare är ett slitjobb för Juhani

Det finns många fågelskådare i Norrköping. Men det finns bara en Juhani Vuorinen. Att kalla honom fågelskådare är egentligen fel. Juhani nöjer sig inte med att skåda. Han inventerar, bygger, fångar och ringmärker. Året runt.

LITEN. Vår minsta uggla, sparvugglan, är mindre än en knytnäve. Foto: Juhani Vuorinen.

LITEN. Vår minsta uggla, sparvugglan, är mindre än en knytnäve. Foto: Juhani Vuorinen.

Foto:

NORRKÖPING2014-06-18 06:00

Vi träffar Juhani i Folkparken där han ska visa oss ett av hans många fågelprojekt. Vi ska titta in i ett par kungsfiskares bo. Det blir en besvikelse, ungarna som fanns där häromdagen är borta. Inte utflugna, säkert uppätna.

– Jag förstår inte vad det är som hänt, säger Juhani. Det är likadant med bona i Skärblacka och Fiskeby.

Ett bakslag för kungsfiskarna i Norrköping. Men en fågel är kvar, hörs flyga förbi över vattnet. De gör säkert nya försök. Upp till fyra kullar kan kungsfiskarna hinna med under en vår och sommar.

Idag kungsfiskare, igår ringmärkte Juhani berguvsungar vid soptippen tillsammans med Lars Hedenström, i förrgår tittade han till några sparvuggleholkar. Han har hundratals.

Fåglar varje dag hela året?

– Inte riktigt, säger Juhani. I höstas sa min sambo "nu har du varit ute varenda kväll den här månaden". Fel, svarade jag. September har 30 dagar, jag har bara varit ute 26.

Juhani Vuorinen har många projekt på gång och har haft det i många år. Han ringmärker strömstarar, sparvugglor, kungsfiskare och pungmesar. Ibland också forsärlor när han stöter på något bo.

Juhani är fågelskådaren som knappast behöver någon kikare. Han har fåglarna i handen. En sparvuggla fångar han med hjälp av bandspelare, nät och lockfågel i trä.

– Hannen kommer farande och tror att det är en konkurrent som ska köras bort. Honor kommer för att kolla om det är en attraktiv hanne.

Och så är dom fast. Men efter att ha mätts, ringmärkts och protokollförts är de fria igen.

Att vara ornitolog är vara en slitvarg. Åtminstone för Juhani. Men han är bekymrad för framtiden.

– Efter osvår generation finns det inga skogsornitologer. Ingen som sätter upp 1500 pärluggleholkar eller följer strömstarar i 25 år.

När jag frågar varför han håller på tittar han förvånat på mig.

– Vad är alternativet? Vad skulle jag annars göra?

Och vad är tjusningen då?

– Fråga dig själv, säger Juhani. Du håller ju också på.

Inte på det viset. Jag åker inte 650 mil i vildmarken under några sommarveckor för att slås med mygg och leta efter strömstarar. Juhani berättar om fjällfärderna:

– Det var inte semester. Det var livet. Vi upplevde så mycket annat i fjällvärlden. Man längtade efter den vecka man fick ge sig av på nytt.

Läs hela texten i papperstidningen.

Fåglarna

Juhani Vuorinen ringmärker regelbundet kungsfiskare, sparvugglor, strömstarar, pungmesar och forsärlor. Så här har det gått för hans fåglar i år.

Kungsfiskare: det finns 6-7 kända häckningsplatser i Norrköpings kommun, tre häckningar påbörjade i år, hittills misslyckade. Ett par häckningar i Söderköping: Tvärån och Storån.

Sparvugglor: beståndet har varit dåligt i många år. Juhani var ute och letade 70 gånger, fångade elva fåglar. Inga aktuella häckningar i Norrköpings kommun.

Strömstarar: väldigt många i år efter mild vinter och tidig vår som gjorde att många övervintrare stannade kvar och häckade, 53 bon och 31 lyckade häckningar i länet, bl a Torshagsån mitt i Åby och flera i Pjältån. Några häckar en gång till efter att ha flyttat norrut till fjällen.

Pungmesar: ett dåligt år i hela Sverige. De är nästan borta från kända lokaler som Tåkern och Kvismaren. Två hanar i Norrköpings vassar (Rörsviken, Supraviken) hittade av medhjälparen Joel Svensson. Men utan honor blir det inga ungar.

Forsärlor: har ökat i hela landet, men bara enstaka häckningar här: Pjältån, Rodga. Vanligare i sydvästra länsdelarna. Juhani letar inte särskilt efter ärlorna utan ringmärker dem han träffar på.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om