Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Att vara fågelskådare är ett slitjobb för Juhani

Det finns många fågelskådare i Norrköping. Men det finns bara en Juhani Vuorinen. Att kalla honom fågelskådare är egentligen fel. Juhani nöjer sig inte med att skåda. Han inventerar, bygger, fångar och ringmärker. Året runt.

LITEN. Vår minsta uggla, sparvugglan, är mindre än en knytnäve. Foto: Juhani Vuorinen.

LITEN. Vår minsta uggla, sparvugglan, är mindre än en knytnäve. Foto: Juhani Vuorinen.

Foto: Fotograf saknas!

NORRKÖPING2014-06-18 06:00

Vi träffar Juhani i Folkparken där han ska visa oss ett av hans många fågelprojekt. Vi ska titta in i ett par kungsfiskares bo. Det blir en besvikelse, ungarna som fanns där häromdagen är borta. Inte utflugna, säkert uppätna.

– Jag förstår inte vad det är som hänt, säger Juhani. Det är likadant med bona i Skärblacka och Fiskeby.

Ett bakslag för kungsfiskarna i Norrköping. Men en fågel är kvar, hörs flyga förbi över vattnet. De gör säkert nya försök. Upp till fyra kullar kan kungsfiskarna hinna med under en vår och sommar.

Idag kungsfiskare, igår ringmärkte Juhani berguvsungar vid soptippen tillsammans med Lars Hedenström, i förrgår tittade han till några sparvuggleholkar. Han har hundratals.

Fåglar varje dag hela året?

– Inte riktigt, säger Juhani. I höstas sa min sambo "nu har du varit ute varenda kväll den här månaden". Fel, svarade jag. September har 30 dagar, jag har bara varit ute 26.

Juhani Vuorinen har många projekt på gång och har haft det i många år. Han ringmärker strömstarar, sparvugglor, kungsfiskare och pungmesar. Ibland också forsärlor när han stöter på något bo.

Juhani är fågelskådaren som knappast behöver någon kikare. Han har fåglarna i handen. En sparvuggla fångar han med hjälp av bandspelare, nät och lockfågel i trä.

– Hannen kommer farande och tror att det är en konkurrent som ska köras bort. Honor kommer för att kolla om det är en attraktiv hanne.

Och så är dom fast. Men efter att ha mätts, ringmärkts och protokollförts är de fria igen.

Att vara ornitolog är vara en slitvarg. Åtminstone för Juhani. Men han är bekymrad för framtiden.

– Efter osvår generation finns det inga skogsornitologer. Ingen som sätter upp 1500 pärluggleholkar eller följer strömstarar i 25 år.

När jag frågar varför han håller på tittar han förvånat på mig.

– Vad är alternativet? Vad skulle jag annars göra?

Och vad är tjusningen då?

– Fråga dig själv, säger Juhani. Du håller ju också på.

Inte på det viset. Jag åker inte 650 mil i vildmarken under några sommarveckor för att slås med mygg och leta efter strömstarar. Juhani berättar om fjällfärderna:

– Det var inte semester. Det var livet. Vi upplevde så mycket annat i fjällvärlden. Man längtade efter den vecka man fick ge sig av på nytt.

Läs hela texten i papperstidningen.

lwywqdvr
FÖRSKRÄCKT. En berguvsunge har just fått utstå att ha blivit infångad, ringmärkt och släppt igen. Foto: Juhani Vuorinen
r3v0dn2l r43e751j
FORS. Juhani Vuorinen ska kolla en häckningsplats för strömstare under en bro utanför Söderköping. Foto: Horst Kazmierski
r57ygngj
HÅRT ARBETE. Juhani Vuorinen berättar om det hårda arbetet med att inventera, bygga och placera ut holkar, fånga och ringmärka tusentals fåglar. Foto: Arne Lindh
rk1264zj
FÖRSKRÄCKT. En berguvsunge har just fått utstå att ha blivit infångad, ringmärkt och släppt igen. Foto: Juhani Vuorinen
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om