Åter flyktingar i Kolmården
KOLMÅRDENHelt ovan vid sådant här är ju inte Kolmårdens Camping & Stugby. Under några år på 90-talet var det ju flyktingförläggning här.Nu ska det för en tid bli tillfälligt boende för flyktingar, i Migrationsverkets regi och med 150 platser. Måndagen var första dagen, och på direkten kom då 42 personer - nyanlända till Sverige från hela världen.
I den nya världen. Som för många av dessa nykomlingar i Sverige är så oerhört främmande. FOTO: JANNE FORSBY
Foto: Fotograf saknas!
I Märsta sker en första snabbutredning, hälsokontroll görs. Sedan ska flyktingarna ha bostad, medan deras asylansökningar behandlas. En del ordnar saken själva, via släkt eller vänner. Andra får lägenhet via Migrationsverket, ofta då s k anläggningsboende.
<b>Alla världsdelar</b>
Vistelsen i Kolmården ska bara vara medan bostadsfrågan löser sig. Här ska vara en ren flyktingsluss.
- En, två, högst fem dagar, förklarar samordnaren Albert Dib.
De drygt 40, som nu fyller de hösttomma´stugorna på campingen, kommer från alla världsdelar. Albert Dib tittar i pappren och konstaterar, att här talas det somaliska, ryska, arabiska, turkiska, mongoliska mfl språk.
De asylsökande får helpension - frukost, lunch, middag. Lunchen var köttbullar, middagen spaghetti bolognese. Allt serveras på Sjöstugans restaurang, som annars egentligen stängt för säsongen.
Anläggningen är ett provisorium, hyrt på sex månader. Så snart det det går ska en permanent transitenhet för Norrköping inrättas, i f d Pihlska skolan.
<b>Snabb avvisning</b>
En del av dem kan komma att få snabbt svar, avvisning kan numera meddelas redan efter någon vecka. För andra kommer behandlingen av ansökan att ta längre tid - flera år ibland, som bekant.
Medan vi pratar med de fem i personalen kommer en kvinna i svart och med schal in. Hon har något att fråga Albert Dib om. De pratar en stund. Han gör gester och verkar lite tveksam.
Vad var det hon ville, undrar vi?
- Hon behövde veta, i vilken riktning som Mekka ligger. Men jag visste inte riktigt. Vi får ta reda på det.
<b>Vakande öga</b>
Därutanför har några pojkar intagit lekplatsens gungor, medan kvinnan som undrade om Mekka håller ett vakande öga över dem. Som ett provisorium är det väl inte så dumt här. Onekligen finns ju en del redan, och omgivningar att röra sig i. Men inga saker för barnen på förläggningen, inga alls.
- Fotbollar och mjukisdjur är vad som först brukar efterfrågas, säger Märstas chef Ulla Wallin som är och tittar till sin "filial".
En bedövande vacker septemberdag är det. Intensiv sol över träd som så smått börjar gå i höstfärger, rosor och rönnbär som glöder. Men många här har ju alldeles för mycket oro inombords för att kunna njuta av den främmande omgivningen.
<b>Vill inte prata</b>
Överhuvud taget är folk förtegna. Det fåtal som behärskar engelska har heller ingen lust att prata med pressen. De undrar naturligvis också över vilka vi, reporter och fotograf, egentligen är för ena.
- Det är en mycket främmande plats. Mycket underligt här, säger i alla fall en man från Sudan.
Han sitter på en bänk i eftermiddagssolen med en landsman. De är båda 28 år men har, säger de, aldrig träffats förut. Inte förrän häromdagen i Märsta. Nu befinner de sig sedan några timmar på campingen vid Bråviken.
<b>Krig i Sudan</b>
Det går att prata lite med dem. Men de vill inte fotograferas, definitivt inte berätta om sin bakgrund.
- Det är krig i Sudan, säger den ene bara.
<B>? Och varför Sverige?</B>
- Ett demokratiskt land med medborgerliga rättigheter, säger den ene. Vi hoppas kunna få något jobb här.
De trivs inte bland höstlöven i Bodaviken. Som ett fängelse, säger den ene. Inte en människa, säger den andre. Han har studerat juridik i Sudan. När han häromdagen kom till Sverige kände han sig mycket rädd, säger han. Att oron finns kvar är heller inte att ta miste på.
<b>Inte ge sig ut?</b>
De börjar tala om "staden" intill. Något mer än Krokek/Kolmården finns ju inte, men hursomhelst så har de - uppger de - av lägerledningen "fått rådet" att inte ge sig ut i "staden".
- Folk här tycker inte om utlänningar. Vi har inte förbjudits, men de har rått oss att inte ge oss ut.
Eftersom det sagts oss att flyktingarna har full rörelsefrihet frågar vi nu Albert Dib vad som egentligen framförts.
- Att de får gå vart de vill. Men de ska kolla anslagstavlan två gånger om dagen, och berätta för oss om de ger sig iväg. Däremot har vi sagt att de inte får gå in folks trädgårdar. Sådant har hänt vid flyktingförläggningar, man har gått in i trädgårdar och tagit äpplen och annan frukt. Det är det, som vi har sagt åt dem.
Ett kommunikationsproblem alltså. Som man, naturligtvis, har hur många som helst av på ett sådant här ställe.
Till campingen hör en telefonautomat. Förra gången det var flyktingar här var köerna dit långa, när folk skulle ringa hem.
Numera är de inte på långt när lika långa. Även flyktingar har numera mobiltelefon.
Så jobbar vi med nyheter