Arbetslivsinstitutet kvar
NORRKÖPINGArbetslivsinstitutet (ALI) blir kvar i Norrköping.Det är slutsatsen i den utvärdering av verksamheten institutet gjort.Men utvärderingen pekar på vissa problem. En kraftfullare ledning krävs för att programmen inte ska splittras. Ett av de tre programområdena är flummigt. Forskningsresultaten har hög kvalitet men relevansen mot ALIs uppdrag ibland svag.
Utredaren Ove Pettersson vid ALI i Karlskrona pekar själv på att utredningen kommer för tidigt.
"En fyraårsperiod är väl kort tid för resultatvärdering av en nystartad forskningsverksamhet till vilken personal rekryterats. Speciellt om denna representerar en ny inriktning och utvecklas i ny miljö tillsammans med externa aktörer."
Verksamheten i Norrköping bygger på ett samarbetsavtal mellan ALI, Linköpings universitet, Norrköpings kommun och landstinget i Östergötland undertecknat i december 1998.
Utredaren konstaterar att nästan ingen dokumentation kring förarbetet finns. Nästan det enda som finns är ett intentionsavtal presenterat vid en presskonferens i mars 1998.
Ekonomiskt bidrar ALI med 28,5 miljoner kronor under fyraårsperioden, Linköpings universitet betalar lokalhyra (hyresavtalet är sex år), Norrköpings kommun bidrar med 8 miljoner kronor och landstinget med 0,5 miljon kronor årligen plus en miljon årligen för projekt inom områdena vård och omsorg. Alla parter utom ALI själv har fullföljt sina ekonomiska åtaganden.
<b>Speciell komplikation</b>
En speciell komplikation i Norrköping är pendlingen. Flera forskare uppger att de inte skulle vara verksamma i Norrköping om de inte kunde bo kvar i Stockholm.
Samtidigt omvittnas att personalen upplever Norrköping som sin arbetsplats och regelbundet deltar i seminarier och gemensamma arrangemang. En alternativ lokalisering skulle inte framstå som ett alternativ även om den andra platsen vore Stockholm. Samarbetet med Linköpings universitet bedöms allt för värdefullt och ALI bör vara kvar i Norrköping.
<b>Tre delprogram</b>
Tre delprogram finns i Norrköping: Arbetets kulturer, Arbete och etniska relationer samt Kulturproduktion och etniska relationer. Den vetenskapliga kvaliteten är hög i alla delprogrammen.
Största delprogrammet är Arbetets kulturer med elva anställda. Relevansen är god inom programmet. Relevanskriteriet har skärpts senare år i samband med att ALI fått mindre med pengar. Forskningen inom olika områden får inte sväva utanför uppdraget att syssla med arbetslivsforskning som är "tillämpbar och mångvetenskaplig". Citatet är hämtat från regeringens regleringsbrev för i år.
Temat Arbete och etniska relationer har tio anställda. Alla projekt inom temat förefaller enligt utredaren "intressanta, relevanta och är av stort värde för svensk arbetslivsforskning."
Minsta delprogrammet är Kulturproduktion och Kulturarbete med för dagen drygt tre anställda. Alla är bosatta i Stockholm. Programmet har drabbats hårdast av anställningsstoppet inom ALI. Personalen har nära nog halverats.
<b>Museernas samhällsroll</b>
Ytterst få forskningsprojekt kan anses uppfylla relevanskravet. Bland de forskningsuppdrag som inte borde ha fått genomföras med hänsyn till relevanskravet finns exempelvis:
Museernas samhällsroll.
En etnografisk studie av ett köpcentrums mediemiljö.
Kulturproduktionens utveckling i Finspång.
Studie av identitetstematiseringar i svenska jazzrelaterade diskurser.
Kulturyrken och kroppslig disciplinering.
Historisk studie av kvinnors professionalisering och karriärvägar inom svensk teater- och underhållningsbransch.
Ove Pettersson finner att å ena sidan kan Norrköping beskrivas som en lyckad satsning. Å andra sidan verkar programmen splittras i allt självständigare delverksamheter. Ett program har svag relevans och därmed bristande legitimitet inom ALI. Förhållandet till universitet är oklart. Inget framkommer om samarbete med universitet i framtiden.
Två möjligheter finns, lägga ner eller fortsätta. Utredaren finner med hänsyn till nådda resultat att verksamheten ska fortsatta. Även det kritiserade programmet bör fortsätta men med stramare inriktning.
Så jobbar vi med nyheter