När det nya styret, Borgerlig samverkan, M, KD och L, presenterade sina kommunalråd var en av överraskningarna moderaten Patrik Palm, den ledamot som suttit längst i kommunfullmäktige, i hela 31 år.
Flera personer som varit ledsna för valresultatet har reagerat positivt på att Palm blev kommunalråd. "Oväntat men glädjande", skrev Lars Stjernkvist (S) i sin NT-krönika om valet av Palm, som haft en undanskymd roll i många år, en "person med integritet".
Vid det första mötet med det nya fullmäktige, där oppositionsrådet Andreas Bohlin (S) kände vemod över maktskiftet, lyfte han Palm som en ljuspunkt:
– Jag har samarbetat med Patrik i socialnämnden. Han är klok och pragmatisk, sansad. Om jag kan vara rädd för att andra kanske springer för mycket så... han tänker först innan han handlar. Även om vi har olika ideologi så tycker jag ändå att det känns tryggt. Han har hjärtat på rätt ställe, sa Bohlin till Folkbladet.
Den som följt Patrik Palm genom åren vet att han en gång i tiden hette Andersson och var gift med vänsterpartisten Lotta Andersson, kärlek över blockgränsen. När de träffades på en fest hade de ingen aning om den andras politiska hemvist. "Ingen av oss är ju direkt som nidbilden av en politiker från det andra lägret", som Patrik uttryckte det i en intervju.
Folkbladet träffar Patrik Palm över en kopp te, mitt i en hektisk period då allt är nytt för honom i rollen som kommunalråd, med ansvar för social omsorg. Frågan om att bli kommunalråd kom oväntat. Det är ett tufft och tidskrävande uppdrag, säger Palm som hade att ta hänsyn till att han har en 3,5-åring hemma, i sitt andra äktenskap. Men hur skulle han kunna avböja, efter så många år i fullmäktige och så sällan som det varit ett borgerligt styre i Norrköping?
– Det var för spännande att säga nej till.
Han beskriver hur han gick in i politiken som idépolitiker. Frihetsfrågan och mänskliga fri- och rättigheter är viktigt för honom.
– Jag är en riktig arbetargrabb, med allt vad det innebär. Jag tycker att man ska få göra vad man vill, så länge man inte gör någon annan illa, både när det gäller ens pengar och att kunna välja vad man vill syssla med.
Som ung sprang han på punkkonserter i vänsterkretsar. Men han fick inte ihop det där med att många var anti-staten och samtidigt röstade på partier som ville att staten ska bestämma allt.
– Sedan har jag alltid varit engagerad i HBTQ-frågor, invandringsfrågor och varit ordförande för Feministiska föräldrar.
Han var också med och startade verksamhet under Expos namn, Tillsammanskapet, där "Ett Norrköping för alla" ingår. Här kommer Palm in på SD:
– Jag har ägnat jättemycket tid av mitt liv åt att ha åsikter om det partiet. Det var poängen med Tillsammanskapet, att inte bara säga vad man är emot, utan jobba för något, för trygghet, gemenskap och sammanhållning.
Men nu sitter du som kommunalråd i samarbete med SD?
– Vi samarbetar med dem för att få igenom saker i fullmäktige. Det är M, KD och L som har ansvaret och är styret, men de tre partierna har inte majoritet i fullmäktige. Då samarbetar vi och kommer överens med SD om viktiga saker för att få igenom dem hela vägen.
– Den resan har varit jobbig för mig, säger Patrik Palm som dock ser att de borgerliga partierna måste kunna prata med SD, det finns ingen annan matematisk lösning för ett maktskifte. Och förslagen från partierna ligger inte långt från varandra, menar han.
Han säger att han vet var SD kommer ifrån, och att det står "jävligt långt" från vad han tycker, men är samtidigt självkritisk:
– Politiken borde ha ändrat sig för två mandatperioder sedan, säger han och menar att SD inte skulle blivit så stora om andra partier fångat upp saker tidigare, och vågat diskutera integration och brottsbekämpning.
Han menar att man måste kunna prata med alla för att förstå varför de är förbannade, även om man inte håller med dem, annars missar man samhällsproblem. Och han tycker inte om signaler om att folk som röstar på M, KD och L inte vågar berätta det, av rädsla för att få höra att de göder det onda i och med SD-samarbetet.
Inom Palms ansvarområde ligger en utlovad utökning av LOV, i hemtjänsten och på särskilda boenden.
– För mig är valfriheten viktigast. Jag tycker att det är viktigt med privata alternativ, därför att det skapar utveckling, nöjdhet och möjlighet att välja. Privatisering är inte självändamålet.