– Eftersom de som ringer in är anonyma så kan inte vi anmäla, vi vet ju inte vilka de är, säger Rebecca Karlsson från Norrköpings tjejjour.
De har inte rollen som ett rådgivande organ så det ingår inte i uppdraget att se till att personer som ringer och berättar om att de har blivit utsatta för brott ska anmäla det.
– Vi ställer frågor i stället. Till exempel kan vi fråga hur det skulle kännas att anmäla till polisen eller i alla fall berätta för någon i deras närhet.
Jouren kan upplysa om fördelarna med att anmäla, men de trycker framförallt på att berätta för någon i närstående.
– Dels för att det är viktigt att någon som de har fysisk kontakt med vet vad de har varit med om. Sen kan den personen ge råd och stötta till att anmäla.
Rebecca berättar att för många är det första gången de berättar om händelsen när de ringer tjejjouren och det är en förutsättning att få vara anonym och inte bli pressad till att anmäla för att de ska våga ringa.
– Sen vet vi inte heller hur många som kanske vågar anmäla efter att ha pratat med oss, eftersom vi inte har möjlighet att följa upp samtalen.
Till skillnad från lärare och kuratorer så har inte jouren anmälningsplikt.
– Anledningen till att de inte vill anmäla är ofta att de skäms och tar på sig skulden. Vi finns här och lyssnar och bekräftar att känslorna efter det de har varit med om måste vara jobbiga. Många ringer för att de behöver prata av sig utan att någon säger åt dem vad de ska göra.