Apelgården - det goda exemplet
Stora brister i äldreomsorgen i Norrköping avslöjades nyligen i en rapport från länsstyrelsen. Men bland de enheter som besöktes i Norrköping finns goda exempel. Som Apelgården i Sandbyhov. Här har man vänt en situation med neddragningar och oro till något bra.
"Vi har det bra här. Det finns inget att klaga på", säger Dagny Carlsson och Sonja Nilsson, 89. Här i samspråk med undersköterskorna Pernilla Tidblom och Lena Larsson. FOTO: ROBERT SVENSSON (011-200 463) robert.svensson@folkbladet.se
Foto:
Känns bra
- Det tycker jag känns bra, säger enhetschef Inga-Lill Johansson.
Desto ledsnare blir hon när hon läser i Folkbladet om hur det kan se ut på andra äldreboenden, där det kan förekomma att gamla människor lämnas att dö ensamma, och att de inte kan välja själva när de ska gå upp eller lägga sig. Så ska gamla inte ha det, säger hon.
- I vår nattillsyn har vi tre personal på 60 boende. Det är ingen överbemanning, tvärtom. Det skulle kunna vara fler. Vi har gjort så att vi planerat bort kringuppgifter för dem som arbetar natt. Det är alltid de boende som ska prioriteras. Andra uppgifter kan man ta när det är lugnt.
Ingen dör ensam
De boende får bestämma själva när de ska duscha eller gå och lägga sig. Enligt ett politiskt beslut ska det finnas individuella målplaner för alla boende, där det ska finnas information om vilka intressen de har och hur de vill ha det på dagarna. Och ingen lämnas att dö ensam på Apelgården.
- Vi tar in extra personal. Den ordinarie får sitta och vaka och vara en trygghet för den boende och anhöriga som vill ha stöd, medan vikarien tar de andra uppgifterna.
Sommaren 2003 stormade det kring Apelgården. Ekonomin var i botten, 11 tjänster skulle bort, och personalen var orolig för att det skulle drabba vården av de äldre. Den sommaren kom Inga-Lill Johansson ny som chef till Apelgården. I slutänden blev det sex tjänster bort. Och ett stort förändringsarbete.
Intensivt jobb
- Det har varit ett intensivt jobb att vända skeppet. Det har varit fantastiskt roligt. Vi har kommit väldigt, väldigt långt, säger Inga-Lill Johansson.
Personalen har varit delaktig i utformandet av schemat. Och genom att inrätta en samordningstjänst lyfte man administrativa uppgifter från vårdpersonalen så de kunde koncentrera sig på vården.
God stämning
Många små saker, som att ordna ett centralt förråd istället för att varje avdelning beställde för sig, ledde till att de ekonomiska resurserna användes bättre. Och seminarier med personal, facket, pensionärsorganisationer och högskolan anordnades.
- Vi gjorde också en ordenlig analys, en riskanalys. Det är ett bra redskap. Hur skulle förändringarna påverka arbetsmiljön och vården?
- Mitt mål var att få ekonomin i balans, öka kvaliteten på boendet och förbättra arbetsmiljön, säger Inga-Lill Johansson.
Personalens attityd
Hon är glad att kunna berätta att man nu ska utöka med en tjänst.
Men den allra viktigaste resursen, säger hon, är personalens attityd till sitt arbete.
- Det är god stämning. Vi funkar bra ihop. Vi kämpar på, säger undersköterskorna Lena Larsson, Pernilla Tidblom och Lennart Karlsson som också konstaterar att Apelgården just nu har boende med lite mindre vårdbehov än tidigare.
Så jobbar vi med nyheter