Äntligen sommar för David

David som kommer från Norrköping har under årens lopp haft flera olika roller, i årets upplaga spelar han abbot, men nöjer sig inte med det.
- Jag är ju utbildad dramapedagog så jag är även regiassistent, något som jag varit så smått under senare år. Det är en av tjusningarna med spelen, att man får möjlighet att prova olika roller, vilket gör att man hela tiden fortsätter att utvecklas, säger han.

Som att komma hem
Efter att ha bott på olika platser runt om i Sverige, som Stockholm, Göteborg, Uppsala och Kimstad så är han nu på väg till Göteborg.
- Men jag har märkt att det inte spelar så stor roll var jag bor så länge som jag får komma hit på somrarna. Att komma hit där det finns gott om eldsjälar är som att komma hem och någon har diskat, säger David...
Det är inte bara skådespeleriet som tycks locka aktörerna, Omberg med sin natur och sina myter verkar ha en rogivande effekt på människor även i vår tid, så kanske var det inte så konstigt att det var här i Alvastra som munkarna från Clairvaux fann sig till rätta på 1100-talet. Så småningom kom visserligen Gustav Vasa på att han behövde stenarna som klostret var byggt av till ett slott i Vadstena. Men då hade det redan skrivits historia i Alvastra, en historia som nu färdas i ett landskap av myter och fullkomliga sanningar.

Semesterregissör
En annan gammal norrköpingsbo är regissören Göran Sarring, som när han inte har semester som nu, arbetar på Östgötateatern. I 14 år har han trotsat regn, gassande sol och myggor, kanske för att han faktiskt inte kan låta bli.
- Visst har det funnits stunder då jag tänkt att det får vara nog, nu får någon annan ta över. Men så har sommaren närmat sig och jag har känt att okej en sommar till. För trots att det ibland kan vara väldigt slitigt, så får jag så mycket tillbaka.
Det är stora skillnader mellan att jobba med professionella skådespelare på en stadsteater och amatörer i en klosterruin, det ena är inte bättre än det andra bara annorlunda.
- På Östgötateatern har vi varken plats eller råd att arbeta med så många skådespelare som vi kan göra här. Det är en otrolig känsla att se hur mellan 60 och 100 skådespelare mitt i natten intar scenen. En scen med en miljö runt omkring som är omöjlig att återskapa inomhus, säger Göran Sarring.

Obstinat punkare
Carin-Maria Dahlberg är 18 år, för sex år sedan blev hon hitkommenderad av sina föräldrar.
- Jag var en obstinat liten punkare på den tiden, jag hade absolut ingen lust att åka hit och spela teater, men mamma och pappa tyckte att det var en bra idé. Dels hade jag någonting att göra och dels skulle de veta var jag höll hus. Åtminstone i tre veckor, säger hon.
Så föddes teaterintresset hos ännu en norrköpingsbo, för småningom började hon spela teater på Kulturkammaren och till hösten ska hon sätta upp en egen pjäs.
- Jag tycker det är dags för mig att göra något eget, att bryta rutinerna, men det är inte så lätt. Att vara med här har nästan blivit som en drog. Det är här bland andra krönikespelare som det känns som jag har min familj. Så det är inte bara spelandet som jag har svårt att slita mig från, musiken är helt underbar, platsen, miljön och att bo på kollektivet, säger Carin-Maria.

Bland disk och förälskelse
Kollektivet är ett hus på Höje uppe på Omberg där flera av skådespelarna bor under de tre veckorna av repetitioner och föreställningar. Där frodas kärleken, hatet och de många lapparna med meddelanden som "din mamma bor inte här - diska efter dig"!
I kväll är det premiär för årets "Makten och härligheten" och vi får ännu en gång följa heliga Birgitta, drottning Omma och drottning Ulfhild genom århundraden av sanningar och myter.
Föreställningar ges 20-22 juli, 24-28 juli.

Information till våra läsare

Äntligen sommar för David