Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Äntligen på spåret!

Norrköping2010-11-05 03:00
Efter decenniers beslutsvånda råder nu ett intensivt spårvägsrus i Norrköping, beroende av att det nu går spårvagn till Hageby. Hos de styrande har trycket öst på så hårt att de inte ens kunnat invänta att hela projektet till Navestad blivit färdigt. De måste släppa loss en invigning, trots att det är långt till slutmålet. Det är dock mycket glädje kring det här spåret och för den som följt det politiska och ekonomiska gnatandet kring detsamma i flera decennier bör det utbristas ett stort äntligen!Det har funnits många dystra passager under årens lopp där spårväg bland annat dödförklarats som kollektivtrafikmedel för framtiden. Och skulle den behållas och byggas ut var det totalt omöjligt utan rejält statsbidrag. Den sistnämnda bedömningen hade den borgerliga regim som härskade i stan 1991-1994.Då spårade all offensiv spårvägspolitik ur. 1993 beslöt den att ge spårvägen en "vårdgaranti" som säkrade drift 15-20 år. Vagnarna skulle lappas och lagas och köras tills de inte orkade mer. Hade det inte kommit nya politiska viljor efter den valperioden hade det i dagarna kanske varit dags för nedläggning i stället för invigning. 1992 höll något historiskt på att inträffa för Norrköpings spårvägar. Det öppnades för ett statsbidrag på 40 miljoner kronor. Men det avböjdes, ansågs vara för litet.För tjugo år sedan ansågs i NT att de politiker som ville bygga ut spårvägen till Navestad skulle ha drivits av storstadshybris och ekonomiskt lättsinne. Men nu kan där läsas att Mattias Ottosson kan vara stolt över utbyggnaden till Hageby. Man kan glädjas tillsammans med Jörgen Rundgren. Nya tider, nya tankar. För fortsatt spårvägsutbyggnad går att dra lärdomar av den sällsynt segdragna Hageby-Navestadprocessen. n  n Utbyggnaden gjordes från början avhängigt statsbidrag. Men särskilt sådant fanns inte.Navestadspårvagnen fick inordnas i den nationella fördelningsplanen gällande vägar och gator, broleder och liknande. Därvidlag gällde att från tid till annan ha byggplaner färdiga för att snabbt sätta igång och visa Vägverket noggranna beräkningar av investeringens storlek att grunda statsbidrag på. Fanns inte sådant klart flyttades pengarna till annat projekt i länet eller utomläns. Det hände åtminstone en gång när projektet hade hög prioritet. Här stördes kommunens precision flera perioder av långvariga prövningar av var någonstans spårvägsbygget skulle ske. Det är svårt att "slänga efter" med spårväg i etablerande stadsmiljöer. Ingen ville ha spårväg genom Vasaparken, ingen ville ha spårvagn runt S:t Johannes kyrka och Egna hem, inte heller på Hagebygatan ut från Kristinaplatsen ansågs det möjligt.För 35 år sedan byggdes spårväg från Folkets Park till Klockaretorpet. Där skedde utbyggnaden parallellt med att områdets många bostäder byggdes. Där var jungfruligt mark för båda projekten. Där skedde utbyggnad efter mycket klara tankegångar. Inget känsligt motstånd, bara väntan på spårvagnen.n  n Så hade säkert exploatörerna av Hageby-Navestad också kunnat göra. Hagebygatan dimensionerades för eventuell spårvägsutbyggnad. Men sen tog det ju några decennier att besluta.Laddade av genomförandet av Hageby-Navestadprojektet vill Norrköpings spårvägsvisionärer nu också i likhet med kollektivtrafikutredningen 1985 ha spårväg till bland annat Ektorp, Vilbergen och Vrinnevisjukhuset. Men Vilbergens folk då ville inte ha sina öppna vidder genomskurna av spårväg. Som ännu tyngre argument emot lyftes problemet med att människor till sjukhuset skulle fraktas genom två stadsdelar med många hållplatser innan spårvagnen nådde fram. En annan tänkt destination är Aborreberg-Marby. I skogen eller på slättenVäg- och spårbyggen är svåra processer som dessutom kostar mycket pengar. För regeringen handlar det mest om att bedöma medel till landsvägs- och järnvägssystem. Spårväg i få enskilda städer har inte fått genomslag som nationellt ansvarsområde. Norrköping har därför inte fått ett öre till Ljura-Navestad projektet. Satsningen ur egen ficka har tvingats till uppskrivning från 160 miljoner kronor till 185 miljoner kronor på grund av fördyring.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om