Icebreakers kallar de sig, dessa både f d och ännu aktiva stjärnor som ett par gånger om året spelar välgörenhetsmatcher och i samband med dem besöker ortens barnklinik. Sedan starten 2002, på Forsbergs och Markus Näslunds initiativ, har det spelats ihop 4,6 miljoner kronor till barnsjukvården.
Först på plan i lekterapins sal var annars f d Hästen-spelarna, Ericssönerna Jonathan (numera Detroit) och Jimmie (Skellefteå), som var i stan för att förstärka sitt gamla lag i matchen samma kväll.
Efter en stunds väntan anlände så grabbarna i Icebreakers. Ett antal unga män, supermiljonärer allihop, strax omsvärvade av barn både friska och sjuka. Och av föräldrar, och sjukvårdspersonal...
Hur många autografer skriver du på ett år, Daniel Sedin?
- Svårt att säga. Flera tusen blir det säkert, svarar Vancouver-stjärnan.
Brodern Henrik är däremot inte med, enligt uppgift på grund av en lättare höftskada.
Vi slår oss i samspråk med en supporter i tioårsåldern, där han bläddrar bland något tiotal insamlade autografer.
Vad har du kommit över för namn?
- Jag vet inte vem som är vem, svarar den unge mannen.
Får jag se vad det står?
Och jodå, det får man visst det. Det visar sig då, att autograferna ofta är som ett slags magnifika tecken; stjärnorna har sannerligen snits på dem. Men de är, samtliga, fullständigt oläsliga...
Ännu en Norrköpingskille
En rundfråga visar också, att varken ungar eller föräldrar egentligen känner igen stjärnorna så här utan hjälm och mundering och siffrorna på ryggen - ja, bortsett från Forsberg, och kanske också att en av Sedinarna är med.
Lika illa är det ställt för Folkbladets utsände. Icebreakers ordförande Göran Ericson är emellertid hygglig och pekar ut åt oss:
- Där står Markus Näslund, där Nicklas Bäckström, där har vi Hasse Jonsson, där Viktor Hedman... och där har du Magnus Pääjärvi Svensson, bäste svensk i VM senast...
Han kunde lagt till Norrköpingskillen, för Edmonton-proffset tog sin första skär på "Himpan" när pappa Gunnar var tränare och sportchef under Hästens uppgång.
Idolen nummer ett
Vem som är idolen nummer ett här, därom råder ingen tvekan. Även om det är ett tag sedan han var i superklass, så är det alltjämt Peter Forsberg som drar mest.
Och han är så snäll, så snäll. Han skriver och skriver, låter sig fotograferas om och om igen med både unga och gamla. Och när alla de andra redan är samlade för avfärd, då har han ännu lång och långsam väg kvar ut från sjukhuset.
En enda gång
Bara en enda gång hör vi honom säga ifrån.
- Nej, på armar brukar jag inte skriva...
Men bortsett från det, så fick nog alla som de ville denna annorlunda eftermiddag!