Anne ? chef för polisens våldsrotel

Anne Asp började sitt nya arbete som chef för våldsroteln i Norrköping för snart tre veckor sedan. Hon pendlar från bostadsorten Nyköping. Det blir tidiga morgnar då arbetsdagen börjar redan klockan sju.
Folkbladet träffar henne på arbetsrummet. Där tillbringar hon en stor del av sina dagar med förundersökningsarbete, många telefonsamtal samt samtal med kollegorna. Telefonen ringer flera gånger under intervjun. Några av samtalen är från barnen som är hemma på skollov.
Anne Asp berättar att många undrade hur hon skulle kunna ha ett sådant chefsjobb, dessutom på en annan ort än hemorten, när hon har fyra barn hemma.
- Men vi är ju faktiskt två om barnen, säger hon.

Lång erfarenhet
Hon har ett förflutet inom Sörmlandspolisen, där hon har arbetat i 20 år med bland annat en hel del utredningsarbete på olika avdelningar. Hon är just nu tjänstledig från länskriminalen för att prova på chefsarbetet i Norrköping.
- Jag kände mig mogen för att testa en chefstjänst. Våldsroteln är dessutom en väldigt intressant arbetsplats för här kommer man i kontakt med alla former av våldsbrott och även brott mot barn, säger hon.
- Jag borde ha bytt arbete redan för tio år sedan. Det ger en mängd aha-upplevelser, tillägger hon.
Än så länge trivs hon väldigt bra, trots några hektiska första veckor. Vad som händer om sex månader återstår att se. Den person som egentligen har fåt tjänsten som chef för våldsroteln är just nu vikarierande enhetschef i Motala.
Att vara kvinna på en ganska så mansdominerad arbetsplats tycker hon inte är så svårt. Det var värre för tio, femton år sedan.
- Då kunde det hända att man råkade ut för vissa manliga kollegor som verkligen tryckte ned en. Och det var något man inte kunde eller vågade prata om. Många kvinnliga kollegor hoppade av efter några år i yrket.
Någon skillnad på hur manliga eller kvinnliga chefer uppträder tycker hon inte finns, i alla fall inte när arbetet fungerar. Men bristen är stor på kvinnliga chefer inom polisen.

Munläder
Hon har aldrig upplevt det som negativt att vara kvinna när hon varit ute på olika uppdrag som polis.
-Jag har fått använda mig av mitt munläder, då jag saknat både en mans längd och styrka, säger hon skrattande.
Efter 20 år i yrket har Anne Asp kunnat konstatera att brottsligheten har blivit grövre. Det används exempelvis mer vapen i dag. Brottsligheten har också krupit ner i åldrarna.
- För 15 år sedan var jag med om en situation då någon riktade en hagelbössa mot den polisbil jag satt i. Då var den första tanken "det är nog inte ett vapen utan en käpp". Hade det hänt i dag hade det varit skarpt läge med en gång, säger Ane Asp.

Dåliga resurser
Hon säger att polisen inte klarar av att lösa problemen med grövre brottslighet på egen hand.
- Vi måste ha en stor samverkan mellan olika myndigheter och får heller inte glömma samarbetet med föräldrarna, säger hon.
Det har pratats mycket om polisens dåliga resurser och brist på poliser den senaste tiden.
- Visst har polisen dåliga resurser, men jag är en hopplös optimist. Om det fattas poliser kan vi inte bara sitta och säga att det inte går att jobba. Vi måste göra det bästa av situationen. Strukturera är nyckelordet.
Anne Asp har varit med om många spännande och stundtals svåra möten under sina år som polis. Både med offer och brottslingar.
- Det är viktigt att komma ihåg som polis att man aldrig får döma någon. Det har vi en domstol som ska göra, säger Anne Asp.
Hon erkänner att det ibland är svårt att släppa tankarna på vissa personer och händelser.
-Det händer att jag vaknar om natten och funderar över vissa människoöden. Jag fungerar inte så att jag bara kan stänga av när jag varit med om att möta någon i en väldigt personlig situation säger hon.
- Men jag har lärt mig att hantera det och leva med det.

Information till våra läsare

Anne ? chef för polisens våldsrotel