Allt mellan himmel och jord

På nedre våningen träffar vi Christer Karlsson i färd med att fotografera stenföremål av riktigt hög ålder; i sig en vink om den spännvidd som här finns.
- Det som vi håller på med just nu är rena arkeologin. Men här finns allt mellan himmel och jord.
Här finns, inte minst, mycket textilier. Och här kan man förtjusas över gamla burkar och skyltar, verktyg och skvallerspeglar, radioapparater från 40-talet, schascyklar - eller varför inte en varuautomat från Tora Wångströms specerier, med fack för 5, 10 samt 25 öre.
- Ett problem är att vi ofta vet för lite om föremålen, säger Christer Dominder. Man tyckte väl inte att det var nödvändigt när de lämnades in.
Nu pågår en genomgripande digitalisering av arkiveringen.
- Vi har kultur- och fritidsnämndens uppdrag att tillgängliggöra samlingarna. Då är ju IT dagens lösning, och av de ca 30.000 föremålen har ca 25.000 lagts in i en databas. Nu fotograferas de också, hittills har vi hunnit med ca 8.000.

För allmänheten
Arbetsmarknadsprojektet ArkivData svarar för fotograferingen. Även fotona läggs in i atabasen, som till att börja med blir för Stadsmuseets eget bruk men vartefter ska göras allmänt tillgänglig.
Efter fotograferingen återstår att katalogisera resterande kanske 5.000 föremål. Stadsmuseet är numera restriktivt med att ta emot mer, och samlingen tillväxer nu långsamt. Först få ordning på vad som redan finns, det är parollen.
Fler stora ting än digitaliseringen är på gång. Inom några år ska, bara medel anslås som förväntat, ett centralmagasin för länets museisamlingar öppnas i Boxholm. Det ska få unik tillgänglighet, besökarna ska se materialet samlat på hyllorna.
- Ordet magasin är missvisande, föremålsarkiv vore kanske bättre, säger Dominder. Vi hoppas det ska bli av och tycker att det är en mycket bra lösning. Både för föremålen och för publiken.

Började samla
Redan i början av förra seklet började några Norrköpingsbor - en kvinnlig tandläkare Hagberg och även någon av Swartzarna - att lite osystematiskt samla gamla Norrköpingsprylar. Med tiden tog Föreningen Gamla Norrköping över, varefter samlingarna (med tiden utökade) kom till stadens då enda museum.
Eftersom det inte fanns plats nog i byggnaden vid Kristinaplatsen hamnade de stadshistoriska föremålen i stället i magasin på Saltängen, där en tredjedel av dem ledsamt nog brann upp en gång på 60-talet. Ur allt detta kom till slut (1981) Stadsmuseet, och med dess tillkomst växte också samlingarna över alla bräddar.
Det är bara en liten bråkdel, som i dag visas på museet. Medan i utrymmena på gamla Nyborgs högt blandas med lågt, stort med smått.
- Samlingen spretar åt alla håll, säger Dominder. Vi har heller ingen specialitet, som en del andra museer.

Gott om uppslag
Bland alla prylar från skilda norcopensiska tidevarv finns hur mycket uppslag till utställningar som helst. Nu kommer ju också digitaliseringen att ge överblick över samlingarna, splittrade beståndsdelar kan sammanfogas till nya helheter.
- Men vi borde också ägna oss mycket mer åt samtidsdokumentation, säger Christer Dominder. Kanske får vi tid till det, när vi är klara med det digitala projektet.
- En del nyare saker har vi alla fall tagit hand om. För en tid sedan tog jag emot en hel samling mahjongjackor från 70-talet.
Än mer samtida är provkollektionerna från Strömma fram till nedläggningen på 90-talet, en uppsägningspärm från Ericsson (1997), stol och bord från EU-toppmötet i Norrköping...
Som ju var så sent som i fjol. Men som redan har blivit historia, och därmed också ett fall för Stadsmuseet.

Information till våra läsare

Allt mellan himmel och jord