Allt fler med "världens roligaste jobb" sjukskriver sig
NORRKÖPING - Det är så trist med allt det här negativa i skolorna, säger Gunilla Hultberg, huvudskyddsombud på Lärarförbundet. Egentligen är det ju världens roligaste jobb att få vara lärare. "Egentligen". För i dagens verklighet ökar, som framgick av fredagstidningen, sjukskrivningarna bland lärarna mer än någonsin. - Det går inte att hålla på så här längre. Vi kommer att rasa ihop allesammans, säger Gunilla Hultberg.
Allt fler långtidssjukskriver sig inom världens roligaste jobb. Som huvudskyddsombud inom Lärarförbundet får Gunilla Hultberg allt fler sådana medlemsärenden. FOTO: JANNE FORSBY
Foto:
- Ofta minst ett år, säger Gunilla Hultberg. För många handlar det om flera år, och en del kommer ju aldrig tillbaka.
Att köra slut på sig själv är en traumatisk upplevelse. Numera kallas det "utmattningsdepression".
- Man har gått i väggen, orkar inte mer, inte på fritiden heller. Man tappar livsgnistan, släpar sig till jobbet. Känner sig misslyckad, när man inser att det här fixar man inte.
<b>Sista reserven</b>
Lärarförbundet får in ett eller flera nya sådana här ärenden i veckan, enbart Gunilla har ett 60-tal på sitt bord. Men därutöver finns också många andra fall, som inte nått fram till facket. Och, värre ändå, än fler är på gång.
- Det finns de som är nära att krokna, som går på sista reserven. Nu finns hela arbetslag, som börjar må dåligt. De kallar ut mig och säger hjälp oss att strukturera, vi orkar inte längre. Och jag säger åt dem att ni måste prioritera, se vad ni kan plocka bort. Tala om för föräldrarna att det här kan ni få, men inte det här. För det ger oss politikerna inte förutsättningar till.
På många skolor är medelåldern hög. Nedskärningarna har lett till dels att inte så många nya tagits in, dels att de kvarvarande fått allt mer att göra. När sedan sjukskrivningarna satt in har de ofta fått klara sig utan vikarier, i ständigt allt mer onda cirklar.
<b>Svårt eller enkelt?</b>
Höga ansvariga brukar ha märkvärdigt svårt att förklara, hur det kunnat bli så här illa. Visst har det varit nedskärningar, säger de, men det finns ju andra faktorer också. Inte så enkelt att veta, vad som är vad.
Men för de fackliga organisationerna är det hela synnerligen enkelt:
- Att man sparat och skurit ner, säger Gunilla Hultberg. Så att personalen nu inte räcker till. Det är helt och hållet det, som det handlar om. Vi kan inte vända ut och in på oss själva hur länge som helst.
- En långtidssjukskrivning kostar minst 500.000 kr, i allmänhet flera miljoner. Det är som om de ansvariga bara kan se ett enda år framåt. Men satsar man på ökad bemanning i år ger det garanterat effekt inom ett par år. Den lösningen är ju väldigt enkel och självklar.
- Då talar jag inte bara om lärare utan också om alla de kringresurser, som skurits ner på skolorna. Nu får lärarna göra en massa saker, som inte hör till deras jobb. Det är ett dyrt sätt att använda pedagoger på, som dessutom stjäl jobb från andra.
<b>En lång väg</b>
För den långtidsjukskrivne är vägen tillbaka lång, det handlar om år. För många är det otänkbart att återvända till den gamla arbetsplatsen, man kanske inte ens klarar av att passera förbi den. "Jag vill inte se en unge till", finns det också de som säger.
Men, och det är viktigt, det går att komma tillbaka.
- Jag har en tjej som varit hemma i två år, säger Gunilla Hultberg. Nu börjar hon kunna tänka sig att komma tillbaka till skolan. Men man ska inte i arbete förrän man känner att nu ska det gå bra. Inte bara för att man tror, att "nu kan jag nog". En del gör felet att gå tillbaka för tidigt.
- Det finns de som hävdar, att folk bör försöka återvända till sin gamla enhet. Men jag tror inte det fungerar så ofta. Man tar på sig sin gamla rock igen, man hamnar i sin gamla roll. Så jag tror att i varje fall någon ändring i arbetsuppgiften behövs.
<b>Man får hjälp</b>
Rehabiliteringen sköts, säger Gunilla, bra inom Norrköpings kommun. När man gått in i väggen får man hjälp. Fast då har ju, å andra sidan, skadan redan inträffat. Att förebygga vore önskvärt. Men det har man inte alls klarat:
- Nej, ökningen har ju pågått sedan 1996 men man har inte lyckats komma med nåt positivt. I stället är det på väg mot rena katastrofen. För om den här trenden fortsätter, var någonstans hamnar vi då?
Gunilla vill inte klaga på produktionsledning och personalkontor, de visar både förståelse och god vilja. Det är de ekonomiska ramarna, som politikerna ger, som är så otillräckliga.
- Det är inte mycket respons vi får från politikerna. Men de måste ta sitt ansvar, inse att det här är ett jätteproblem.
<b>När stängs skolan?</b>
Ännu har ingen Norrköpingsskola stängts av skyddsombudet. Men frågan har, säger Gunilla, redan varit uppe flera gånger.
- De lokala skyddsombuden tycker det är obehagligt att behöva stänga sin skola. Men snart måste det ske. På en skola var nyligen fem lärare sjuka, det fanns bara två kvar i arbetslaget. Då måste man, egentligen, slå igen.
- Och det är ekonomin, som det hela tiden handlar om. Öka bemanningen, det är hela saken, slår Gunilla Hultberg fast.
Så jobbar vi med nyheter