Under 2022 minskade antalet personer i Norrköpings kommun som försörjdes via bidrag och sociala ersättningar med åtta procent. Det följer trenden i riket där antalet med ekonomiskt bistånd minskat sedan mitten på 1990-talet – sedan 2014 har minskningen varit 16 procent.
— I Norrköping har antalet minskat med 20 procent. Fjolårets nivå var den lägsta sedan åtminstone 2014, säger Johanna Frodell, utredare på SCB.
Det totala antalet försörjda via bidrag och sociala ersättningar under 2022 i Norrköping var 12 744 personer motsvarande 15,5 procent av befolkningen i arbetsför ålder. 2014 var det nära 16 000 som försörjdes på detta sätt.
– En högre andel av befolkningen i arbetsför ålder försörjs av bidrag i Norrköping än i landet som helhet. Det är främst fler personer som försörjs av arbetsmarknadsåtgärder, säger Johanna Frodell.
Pernilla Thott Ljung är chef för kompetensförsörjningskontoret på Norrköpings kommun och ser positivt på denna minskning.
– På kontoret har vi utvecklat bättre arbetssätt även om en del beror på den tidigare högkonjunkturen. Vi och Arbetsförmedlingen ser att många arbetssökande inte har den utbildning som krävs för att komma in på arbetsmarknaden och då blir vuxenutbildningen väldigt viktig. Vårt arbete handlar om att jobba för att invånare i Norrköping ska ha rätt förutsättningar, säger Pernilla Thott Ljung.
– Det kan till exempel vara att vi jobbar med studievägledning samtidigt som klienten har försörjningsstöd, eller att man har en anställning med stöd medan man studerar 25 procent samtidigt.
Framgångsfaktorer i det här är enligt henne tillgänglighet och personliga möten med individen i blickfånget.
– Vi måste ha fokus på att alla som kan jobba ska hitta vägen till arbete. Då sker andra goda effekter för Norrköping som stad: trygghet, struktur, man blir självständig och en del i ett sammanhang, oavsett var man kommer ifrån, förklarar Pernilla Thott Ljung som trots att konjunkturen blivit sämre tror att trenden med fler i jobb kan hålla i sig.
– Arbetslösheten har inte ökat utan ligger fortfarande på en låg nivå. Det är så att arbetskraftsbehovet är större än den arbetande befolkningen än så länge. Även vid en lågkonjunktur kanske den inte slår igenom på en gång eftersom många arbetsplatser fortfarande har platser att fylla.