Alla vill ha brandflyget ? men ingen vill betala
NORRKÖPINGLåt oss hoppas på en riktigt blöt sommar. Då behövs det inget brandflyg. Brandkåren, skogsägarna, räddningstjänsten, flygklubben - alla vill de ha brandflyget kvar. Förmodligen också försäkringsbolagen. Men vem ska betala? är den återstående, olösta frågan. Det lär handla om ungefär sex miljoner (beroende på hur många flygtimmar det behövs).
Skolchefen Björn Ahlberg och NAFK:s ordförande Göran Eriksson ser gärna att brandflyget fortsätter, även om de själva utbildar andra numera. Flygplanet är klubbens Piper Cherokee som bland annat används i brandflyget. FOTO: NICLAS SANDBERG
Foto:
Verket har inte pengar att betala för de flygtimmar det kostar att hålla igång brandflyget.
Några län har löst det på annat sätt. Östergötland har det inte.
- Mycket allvarligt att det dras in, säger Lars Klingström, Holmen Skog.
- Många skogsbränder har hejdats genom åren tack vare brandflyget.
<b>Bekymrad insatsledare</b>
Mikael Strömberg, insatsledare på brandkåren i Norrköping, är också bekymrad.
- Om brandflyget dras in är det en allvarlig försämring. Det är verkligen viktigt att vi får tidiga larm. Dessutom kan brandflyget ge oss bra anvisningar om var det brinner. Ser man en rökpelare stiga upp så är det oerhört svårt, även för en van bedömare, att veta avståndet och platsen där det brinner, säger Mikael Strömberg..
- Tack vare brandflyget kan vi också få veta hur vi ska ta oss till brandhärden på bästa sätt.
<b>Inte allmän spaning</b>
- Vi kan larma helikoptrar från Försvaret när det gäller akuta insatser men inte till allmän spaning. Det är verkligen en förlust om vi går miste om brandflyget, säger Mikael Strömberg.
Lägstbjudande stod förra året för flygningen efter anbud till Räddningsverket. Förra året var det flygklubbarna i Norrköping (NAFK) och Linköping som delade upp länet mellan sig och tog en slinga var.
- Vi ställer gärna upp i år också, säger skolchefen Björn Ahlberg och ordförande Göran Eriksson i NAFK (Norrköpings Automobil- och Flygklubb).
<b>Hundra timmar</b>
Drygt hundra timmar var NAFK i luften förra året för att titta efter begynnande skogsbränder (och andra farliga brasor).
- För våra medlemmar är det ett sätt att komma upp och flyga utan att själva betala för det, säger Göran Eriksson.
Uppåt en tusenlapp i timmen får man betala för en timmes flygning. Att få göra det gratis är naturligtvis lockande för många.
- Många tar semesterveckor för att ägna sig åt brandflygning.
<b>Två per plan</b>
Nu är det inte bara att sticka ut och spana i största allmänhet.
- Det ska alltid vara två personer, en som flyger och en som spanar.
- Jag minns en av mina första brandflygningar. Jag såg rök och trodde det brann men det visade sig vara en bonde som var ute och harvade, minns Göran Eriksson.
- Det är inte så behagligt alla gånger heller, åtminstone inte om man är ovan. Det har hänt att de som följt med upp första gången har blivit ganska gröna i ansiktet av alla svängar.
Varken han eller Björn Ahlberg ägnar sig numera åt den sortens uppdrag.
- Vi får så mycket flygtid ändå genom skolflyget, säger Björn Ahlberg.
<b>Stort intresse</b>
- Ett tjugotal av våra medlemmar är tillräckligt rutinerade för att klara brandflyget.
- Intresset är stort för att ställa upp, bekräftar Göran Eriksson.
- Trots att man är tvungen att vara hemma och vara beredd att gå upp så snart brandrisken ökar.
Högsta brandrisk, en femma, innebär i stort sett kontinuerlig spaning. Näst högsta brandrisk, en fyra, innebär åtminstone ett par slingor per dag.
En riktigt blöt och solfri sommar innebär låg brandrisk.
Då behövs det inget brandflyg.
Så jobbar vi med nyheter