Alla Åkes rosor har en historia att berätta
I Åke Karlssons och Gunilla Skölds trädgård i Åselstad växer 300 olika sorters rosor. Pimpineller, rugosor och gallicor från jordens alla hörn bildar en egen grönskande värld bakom den röda villan.
Bourbonrosen är en korsning mellan de rosenbuskar som förr avgränsade farmarnas ägor på ön Bourbon i Indiska oceanen.
Foto: Andreas Skogh
- Då tyckte jag om att sitta bland vildrosorna och uppleva dofterna. Men det var först när jag flyttade hem till Gunilla för 15 år sen som mitt intresse för kulturrosor väcktes, säger Åke och berättar att det var hans sambo Gunilla som tillsammans med sin förra man planterade de första rosorna i trädgården. - Gunilla brukade döpa rosorna efter dem hon fått dem av. Men då tänkte jag att de måste ju ha ett riktigt namn, säger Åke som engagerar sig i just att hitta nya rosarter och namnge dem i projektet Rosupproret.- Vi är ett hundratal inventerare över hela Sverige som dammsuger Sverige på gamla kulturskatter i form av rosor. Vi har fått in över 1 000 rosor som vi inte kunnat namnbestämma. Det vi gör är att ta DNA-prov för att gruppbestämma rosorna. Sen ger vi dem ett namn.- Vi kommer sitta på Himmelstalund lördagen den 3 juli. Så då kan den som har en ros den inte vet namnet på komma in. Har vi namnet ger vi det annars samlar vi in rosen och tar reda på vart den kommer ifrån.Flera tusen år
Sen Åke flyttade in i villan i Åselstad har rosenträdgården växt och många arter tillkommit. Nu finns där 300 olika sorter och en del av rosorna i trädgården är de enda av sin art i hela världen. Det är nästan som ett bibliotek fyllt med sagor och när Åke går genom trädgården berättar han historier om varenda ros han stannar vid. - Det här är en okänd ros som kan bli fyra meter hög. Den kom till Sverige genom att en norsk pojke gifte sig med en svensk flicka och tog med den till ett ställe någonstans utanför Julita. Det är det som är så intressant med de rosorna. Att de kan vara flera tusen år. Och en del rosor har funnits på gårdar i generationer. Och så kan vi testa dem och se var de ursprungligen härstammar ifrån.Åke som tidigare arbetat som byggjobbare kallar sig numera helst för rosaktivist och största delen av dagarna ägnar han åt rosorna.- Jag lägger ner mycket tid på det här. För mycket tid om man frågar Gunilla, även om hon tycker mycket om rosor hon med.- Men jag är ju bondson. Och de brukar ju ha en naturlig fallenhet och intresse för odling.
Åkes favoriter- Den här rosen fanns redan på 1500-talet i Sverige och är en av de första kulturrosorna. Den rosbuske som jag har hos mig kommer från Hångers källa på Gotland som Israel Kolmodin skrev om i texten till Den blomstertid nu kommer.- En av få vita klätterrosor som är tåliga och klarar kalla vintrar. När folk frågar mig efter en bra vit klätterros brukar jag rekommendera Lac Majeau. Den finns i handeln och är lätt att få tag på. Sen tycker jag den är läcker med sina lila sträck mot de vita bladen.- Precis som Lac Majeau så tillhör den Bugneterosorna. Thérése Bugnet har en intressant färgkombination med de kanelfärgade grenarna mot det frisk gröna bladverket. Det är inte många rosor som fungerar även på vintern då grenarnas färg blir rätt läckra mot den vita snön.- En fransk ros som uppstod vid sekelskiftet på den lilla ön Bourbon i Indiska oceanen. Där avgränsade farmarna sina ägor med rosenhäckar som vi tror korsade sig själva och bildade Bourbonrosen. Rosen klarar sig jättebra i södra Sverige och finns på många ställen i Norrköping. Det finns en särskilt Vikbolands-bourbon som skiljer sig från de andra Bourbonerna så att ju äldre den blir desto mer mörknar bladen och blir tillslut nästan svarta.- En unik ros som förutom i Fiskeby även hittats i Berg utanför Linköping och har en trolig hemvist i Östergötland. Det är en klätterros som blommar tidigt. Den är troligtvis släkt med kanelrosen som den delar många släktdrag med förutom att Fiskebyrosen är taggfri.
Så jobbar vi med nyheter