Ajöss med alla galna upptåg

Efter Melodifestivalen ska han gå ut på krogen och ta en pilsner, eller två.
- Jag ska gå med Leif Hallberg och Camilla Nilsson. Vi ska skåla och säga till varandra "det här gjorde vi bra". Det måste man unna sig, det är viktigt att stanna upp och fira sin framgång. Framförallt är det energigivande.
På måndag börjar nya jobbet. Det hemliga. Först på tisdag får vi veta vad det är.
- Det vi ska göra mår helt enkelt bäst av att presenteras i ett så sent skede som möjligt, säger han. Min avsikt har aldrig varit att bygga upp ett stort intresse för mitt nya jobb. Men jag har onekligen lärt mig en hel del den senaste tiden. Det är väl ungefär som med bikinin. En tjej i bikini är mycket mer spännande än en tjej som är naken.
Reidar Svedahl har en favorithistoria.
- Jag åkte tåg till Stockholm. I samma kupé satt en mamma och hennes två döttrar som kunde vara fyra och kanske elva. Fyraåringen frågade och frågade hela tiden och mamman svarade tålmodigt. Elvaåringen intog en cool attityd och satt försjunken i en tidning. Till slut tystnade fyraåringen. Hon var tyst en stund, sedan kom det "mamma, mamma, hur gör man det omöjliga möjligt". Det blev för mycket för mamman, men då tittade elvaåringen upp från sin tidning och sa "det fattar du väl, man tar ju bara bort o:et".
Det kunde lika gärna vara en historia om Reidar själv. För det är precis det han har gjort i hela sitt liv. Tagit bort o:et. För Reidar är ingenting omöjligt. När kommunen inte hade några pengar till den jätteadventsljusstake han ville tända i Norrköping, ja, då satt han hemma några nätter och skrev brev till Norrköpings företagare och tiggde pengar. Och så fick Norrköpingsborna sin ljusstake.
- Det bästa jag vet är när folk säger till mig "Reidar det här går inte", då känner jag bara "wow".

En galen norrman
Nog har Norrköping blivit roligare sedan Reidar kom till stan för fyra och ett halvt år sedan. Han kom som hotelldirektör för Grand och presenterade sig för Norrköpingsborna genom att hänga en norsk flagga av kolossalformat på ytterväggen. En galen norrman hade kommit till stan. Då började snacket. Och sedan dess har det aldrig tystnat. För det har alltid funnits något nytt att prata om. Tomteluva på Rådhustornet, världens längsta mask, listan kan göras lång. Han fick till och med Folkbladet att göra världens största löpsedel.
- Jag tror att jag kanske varit med på ett hörn och skapat en framtidstro i stan, säger han blygsamt. Det är nog lite mer go i Norrköping nu. Och jag är tacksam för Norrköpingsbornas enormt positiva reaktioner, allt stöd för alla galna idéer. Jag har fått mängder av brev och mejl från folk som tackar mig. Det roliga är att när jag först kom hit sa folk hela tiden "det går inte att genomföra" till mig. Nu kan jag inte ens gå till Konsum och köpa mjölk utan att det kommer fram någon och knackar mig på axeln och frågar "har du något tokigt på gång?".
Reidar är så långt ifrån schablonbilden av en kommunal tjänsteman man kan komma. Och många undrade nog hur det skulle gå när han tackade ja till tjänsten som chef för Destination Norrköping och SON, symfoniorkestern.
- Det finns ju inte direkt några chefer inom kommunen. Man rapporterar ju oftast till en styrelse. Så jag har hela tiden känt att Norrköpingsborna är mina uppdragsgivare. Och min målsättning har varit att glädja så många som möjligt. Vi jobbar ju med skattepengar och då är inte vår uppgift att göra något bra för några få utvalda. Vi ska ge alla något tillbaka för deras pengar.

Intresserad av siffror
Många tror kanske att Reidar är en glad skit som bara sitter och sprutar idéer, att det inte finns någon substans. Inget kunde vara mer felaktigt.
- Jag är sifferbög och mycket tråkigare än vad folk tror. Fråga bara musikerna i symfoniorkestern. De är jättetrötta på mig som bara kommer och pratar pengar.
Reidar är civilekonom och har också en examen från INSEAD, en prestigefylld skola utanför Paris.
- Men jag är ganska bra på att dölja det. Det är en bra utbildning och jag har haft nytta av den på två sätt. Jag har lärt mig tänka logiskt och jag blir inte så lätt imponerad av andra. Annars tror jag det mesta i livet handlar om sunt förnuft.
När han pluggade ekonomi på Stockholms universitet, på helfart, hade han samtidigt tre andra jobb.
- En gång träffade jag på ett par i alla mina tre yrkesroller under loppet av 15 timmar. Först satt jag på Vingresor och sålde en restresa till Teneriffa till det här paret. Sedan sprang jag till restaurang Cattelin, där jag jobbade som kypare. Fast just den här dagen jobbade jag som hovmästare och stod där och tog emot gästerna när just det här paret kom dit för att äta. Sedan på morgonen stod jag och tog emot dem när de skulle gå ombord på Scanairs flyg till Teneriffa. "Är du här också, är det här något slags skämt?" undrade de.
Förutom tre extrajobb, byggde han också solarier - på Kanarieöarna.
- Vilken idiot, sa folk. Bygga solarium på Teneriffa. Typiskt galna norrmän. Men jag hade jobbat där och visste att det är så grönt och fint på norra Teneriffa just för att det regnar så mycket där. Och var hittar man en grupp så solhungriga människor som på Kanarieöarna? Affärerna gick lysande.

Skolad inom SAS
Med ett förflutet som reseledare och platschef för både Vingresor och Club 33, var det naturligt att börja jobba inom SAS efter studierna. Och det är där han är fostrad. I ett företag där högste chefen Janne Carlzon en dag fick ett telefonsamtal som löd "hej, det här är Pelle. Jag började jobba här för tre dagar sedan. Nu är det så att jag har träffat världens läckraste tjej, men jag får ju inte lön än på länge och jag vill så gärna bjuda ut henne. Och då funderade jag på vem här på företaget som kunde tänkas tjäna så mycket att han kunde låna mig en hundring". Janne Carlzon lånade honom hundralappen.
- Men det är kanske hans efterträdare Christer Sandahl som i ännu högre grad fungerat som förebild för mig. När man frågade honom om något sa han alltid "har du kollat vad folk tycker i fikarummet".
Själv är Reidar en uppskattad chef. Hans sekreterare Gunilla Davour lovordar honom.
- Det har varit två intensiva och roliga år, säger hon. Reidar är en underbar chef. Han är alltid entusiastisk, alltid glad, alltid leende. Och det är alltid mycket på gång. Trots att han alltid har fullt upp är han bra på att uppmuntra andra. Han ser alla och frågar alltid hur man mår. Jag kommer verkligen att sakna honom.
Där Reidar är finns ingen hierarki. Och han lyssnar på vad folk vill ha.
- Jag har varit ute och pratat på varenda förening under de här två åren, säger han. Och den vanligaste frågan jag får är "stämmer det att det ska byggas lyxbostäder på Strömsholmen". Det är folk livrädda för. Om man vill veta vad folk vill, måste man vistas ute. Det är politiker dåliga på. De hittar inte naturliga vägar till folket.

EU är bra
Och där kommer vi in på Reidars framtidsplaner. För Folkbladet kan som första tidning avslöja Reidars nya jobb. Ja, inte det på måndag. Men efter det. Han ska bli politiker.
- Jag jobbade politiskt hemma i Norge 1972 under EU-omröstningen. För ja-sidan. Jag är nämligen övertygad om att EU är bra. Och jag tycker det är osannolikt dumt att EU-debatten här i Sverige kom att handla om vad det ska stå på snusburken. Om EU kan förhindra krig i Europa är det mycket viktigare än vad som står på snusdosan. Jag är inte alls främmande för att jobba politiskt. På alla anlagstester jag gör hamnar alltid politiker högt upp på listan.
Reidar ska alltså ge sig in i politiken i framtiden. Då finns det väl bara en sak för alla Norrköpingsbor att gemensamt skandera.
Nämligen: REIDAR FOR PRESIDENT.