Afrikanska rytmer på Villastadsskolan

I går fick Villastadsskolan besök av ett band från Kenya. De bjöd på sång och dans, och trots den svåra situationen i hemlandet påminde de om hur viktigt det är att le och vara glad.

Det är glädjen som står i centrum. Alla barnen tycktes uppskatta besöket av det kenyanska bandet.

Det är glädjen som står i centrum. Alla barnen tycktes uppskatta besöket av det kenyanska bandet.

Foto: Robert Svensson

Norrköping2008-02-01 03:00
- Det var en annan skola som haft dem på besök, som berättade hur bra det var. Vi ville prova på något annorlunda, säger Kaj Lyckebo, lärare på Villastadsskolan. Det kenyanska bandet består av fyra personer. De var under gårdagen på besök på Villastadsskolan för att uppträda, samt försöka lära barnen sina afrikanska sånger och danssteg. Uppskattat besök
Eftersom bandet inte pratar svenska får läraren Kaj Lyckebo översätta så att barnen kan förstå. Det är glädjen som står i centrum, och bandet påminner flera gånger om hur viktigt det är att le när man dansar och sjunger. Alla barnen tycks uppskatta besöket, då mycket skratt hörs i lokalen. - Det var jätteroligt. Dansen var roligast, men sången var också kul, säger Linus, 8 år. Den afrikanska dansen innehöll flera olika rörelser. Först visar någon i bandet, sedan dansar barnen efter. - Sedan kan ni lära era vänner, säger bandmedlemmen Petronella Munini. Ständig oro i landet
På samma sätt lärs sången ut. Barnen säger efter. Det är krångliga ord och ett barn undrar vad det betyder. - Det är en sång som välkomnar till Kenya. Den berättar hur vackert det är. Nu är det våldsamheter i landet, men det finns mycket bra också. Det är en lovprissång som berättar hur mycket vi tycker om vårt land, förklarar bandmedlemmarna. Situationen i Kenya är som bekant just nu mycket orolig. Bandmedlemmen Petronella Munini berättar att man aldrig kan veta hur en dag ser ut, och att det ständigt finns en oro. - Vi är begränsade att gå ut. Man skulle önska att det fanns en större frihet. Nu är det riskabelt för alla, förklarar hon. Petronella berättar också att bandet känner sig säkra i Sverige. De vill stanna här länge, men är samtidigt oroliga för sina familjer i hemlandet. - Egentligen skulle vi vilja stanna här permanent. Vi är väldigt rädda för att åka tillbaka, säger hon. Sången svårast
Av de fyra bandmedlemmarna är det två som spelar trummor, medan de andra två dansar och sjunger. De förklarar att det krävs mycket energi, och att man hela tiden ska glädjas över stegen i danserna. - Det var roligt att dansa. Men det sista gjorde lite ont på magen, säger Sanna, 7 år, och visar med händerna vart på magen hon fick ont av ett av dansstegen. - Det var roligast att dansa. Det var inte jättesvårt. Sången var lite svårare, säger Kristin, en annan elev på Villastadsskolan. Skolan har tidigare jobbat mycket med dans - svensk folkdans. - Det är kul att få in lite andra kulturer, menar läraren Kaj Lyckebo.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om