8 december 1980
Folkbladet då, 10 december 1980.
Foto:
John Lennon hade betytt väldigt mycket för hela 60-talsrevolutionen, menar Olle Nilsson.
- Beatles var både musikaliskt och på andra sätt med i allt som hände på 60-talet. Deras sätt att förändra jobba bröt mot alla regler som fanns. Och i det var ju Lennon en självständig poet. Hans texter, t.ex Across the Universe eller Strawberry Fields kan ju stå för sig själva, utan musik. Jämför med Paul var John den som berättade mest personligt, om sina egna känslor och tankar. Men också i sitt sätt att spela var han egen, han liknade ingen annan.
Olle Nilsson som är född 1946, kom precis i fas med Beatles, allt som hände i England då liksom avlöste rocken och Elvis, menar han.
- Jag var mycket i London då och fick smaka lite själv på stämningen där. Sen minns jag ju hur John Lennon blommade ut enormt efter Beatlesperioden, under 70-talet blev han ju en sorts ledare för hela proteströrelsen. Bara det att han tog pappaledigt! Fem år, en världsartist! Så skrev han en massa sånger till Yoko Ono och det blev som att läsa hans dagbok. Och som alltid med Beatles var det toppenkvalité på inspelningarna.
Kaj Kindvall
Kaj Kindvall är en annan Norrköpingsbo som känner sig starkt knuten till Beatlesepoken.
- Beatles fanns under hela min musikaliska uppväxt. Jag minns när jag fick höra om mordet. Jag var på väg till en radiokonferens men vände in igen och gjorde om programmet som skulle gå då, det var under Discoramaperioden. Jag la in A Day in Life som är mer nollstämd och slutar i en lång utdragen ton. Så gjorde jag ett minnesprogram.
Extra tragiskt
Det var extra tragiskt menar Kindvall, då Lennon var på väg tillbaka efter en jobbig tid med flera års tystnad.
- Han hade det säkert besvärligt på 70-talet, det var väl droger och allting, men så kom den här skivan precis.
Fast bortglömda har Beatles aldrig varit, däremot kom en våg tillbaka med nya samlingsskivor på 90-talet.
- Men jag minns det där första tv-programmet när dom var i Sverige, det var hos Kersti Adams Ray och Drop In, 1963. Det hemska var att jag missade programmet som alla pratade om i skolan dagen efter. Sedan har jag sett det, det har ju ofta gått i repris, men inte då.
Hans egna favoriter är de lite känslosamma, tidlösa balladerna som Lennon gjort. Imaging till exempel, men mycket annat också.
Annorlunda nu
- Jag har svårt att tänka mig 60-talet utan Beatles, de blev en frisk fläkt. Det är svårt att tänka sig ett så snabbt och stort genombrott av några idag. Hela marknaden är så annorlunda nu.
Idag tillhör Beatles klassikerna. Olle Nilsson säger att deras regler och gränser gäller fortfarande.
- Man ser deras koncept på MTV, sättet att jobba är Beatles.
"Han var kul också"
Ännu en person som drar sig till minnes 60-talets megastjärna är Christer Öjring i Finspång.
- Jag minns händelsen med mordet som en kalldusch, där utanför Dakotahuset, det var overkligt, så som man brukar reagera när man hör sånt. Beatles var ju inkörsporten till mitt 60-tal, till hela ungdomskulturen. Och för mig blev John Lennon ännu mer intressant när han slog sig ihop med Yoko Ono.
Öjring säger att för honom var det John som var den stora i Beatles, han var multikonstnären och performanceartisten.
- Särskilt förtjust var jag i inspelningen från en konsert i Toronto, Plastic Ono Band med Claus Voorman, det var fantastiskt när jag fick tag i den.
Så kommer bekännelsen som väl är preskriberad nu:
- Det var på gamla biblioteket i Villa Schwarz så fick jag syn på en liten blå tunn bok med John Lennon i keps på omslaget... ja, alltså, jag har den nånstans, biblioteket har inte sett till den sen den dan...
En annan favorit är John Lennons gamla rocklåtar från 50-talet, helt i egen stil.
- För mig har det alltid varit John, jag var inte så mycket för Paul. Han var ju så kul också! När han skojade med journalister och så.
Så jobbar vi med nyheter