Ricard Estay berättar utifrån ett mikroperspektiv, faderns historia, också om något som skulle kunna vara en anonym flyktings historia.
Utställningen på Verkstad konsthall i kulturkvarteret Hallarna i Norrköping bottnar i minnet av militärkuppen i Chile den 11 september 1973, en kupp som föranledde många chilenare att fly till Olof Palmes Sverige.
"I solidaritet med det förflutna" av Ricard Estay handlar om att söka sin historia och om en förgången tid av solidaritet och kamp. Fadern José Estay (1949-2012) var politiskt aktiv i Allendes socialistparti, och satt som motståndsman fängslad i Argentina innan han frigavs genom FN. Han kom till Sverige 1976 som politisk flykting, utbildade sig till fotograf, men fick försörja sig som vaktmästare.
Han slutade dock aldrig fotografera. Sonen Ricard, fotograf, konstnär och författare, har gått igenom hans fotoarkiv och i flera utställningar varav den i Norrköping är den sista utforskat både faderns och sin egen resa. Det ska mynna ut i en bok som kommer nästa år.
Utifrån faderns historia speglar han också något allmängiltigt, något som skulle kunna vara en anonym invandrare, illustrerat med maskade svartvita passbilder av fadern, och en flagga som är en blandning av Chiles och Sveriges flaggor.
Ricard Estay, född 1985, växte upp i betongförorten Fittja i Stockholm, en plats som han insåg var en speciell plats. Det som gjorde den speciell för honom var alla de fantastiska, sorgliga och tragiska livsöden som samlats här.
– Det var historier som jag växte upp med, säger han.
Det här ville han fånga, i en film om de som bodde i hans höghus. Det de hade gemensamt, säger han, var att de alla fastnat i mentala limbon.
– En av dem var min pappa, som hade fastnat mellan 70-talets Latinamerika, Chile, och Sverige som tog emot oss, ett Sverige med Olof Palme. Min pappa dog 2012 och filmen blev aldrig klar.
De stora fotografierna på väggen är Ricard Estays egna. Utställningen är en process mot en bok som kommer nästa år.
Men kvar fanns pappans bilder, från Sverige och från resor i Latinamerika, en svunnen tid. Chile kunde Ricard och pappan resa till först på 90-talet. Ricards egna bilder, av pappan liggande i en säng, och händerna på ratten i en bil på väg genom en betongbyggnad blir som en dialog med faderns bilder.
– Det är bilder från de platser som vi hade gemensamt. Betongförorten Fittja i Botkyrka, som Hageby här, säger Ricard Estay.
Det var en annan tid då, i Olof Palmes Sverige.
Ett bra fotografi för Estay utgörs inte bara av motivet – utan det är att man får låna någon annans ögon en stund. I montern med bilder från faderns arkiv speglas tidsandan, Latinamerika och hoppet i de svenska miljonprogrammen, demonstrationer på Sergels torg – men också Palmes död.
– Det har gått 50 år nu. Lyfter man blicken: Vad hände egentligen? Jag läser det här som en hoppfull tid ändå, säger Ricard Estay.
Man talade om invandrare på ett helt annat sätt än i dag, i Sverige fanns en stor solidaritet med politiska flyktingar och det bildades över 100 lokala Chilekommittéer inom två månader, fortsätter han.
Utställningen, som också uppmärksammas i ett inslag i Svt:s Kulturnyheterna, pågår till den 7 oktober.
Att utställningen öppnar i Norrköping som tagit emot många chilenare passar bra, tycker Estay.
– Det känns också viktigt just nu när man håller på och monterar ned kulturen att kunna få visa sådana här historier, just i Norrköping, säger Estay och tänker på den lokala kulturdebatten.
– Den här typen av utställningar skulle inte finnas i en värld där allting ska vara lönsamt. Men det finns ju andra värden.