50 år sedan byggboomen i Hageby

Bostadsnöden i Norrköping var jättestor. 55 procent av lägenheterna hade endast ett rum och kök eller ännu mindre. Som järnspiselrummen! Husens förfall blev värre och värre. Hundratals familjer bodde i trånga, ruckliga och mögliga gårdshus. Av stans 85.000 invånare trängdes bortåt 80 procent inom ett par kilometer från rådhuset.
Då, 1955, startade byggboomen i Hageby. På grusvägen mot Söderköping från stan drog byggsvängen ut på åker- och betesmarker bortom Sankt Johannes kyrka och Egna Hem. Traktens anknytning till Vrinneviskogen döpte första gatan till Vrinnevigatan. Och där på dessa norra sida stod 1956 fyra trevånings flerfamiljshus färdiga. Ljus och rymd och modernitet i stället för total slum blev lyckan för många familjer. Till och med fanns det möjlighet att få egen kolonilott alldeles utanför huset.

Affärscentrum
Högre upp på Vrinnevigatan hade tidigare alldeles intill skogen börjat byggas radhus i skilda former. 1960 var Norra Hagebys flerfamiljshusområde färdigbyggt. I bebyggelsen ingick ett litet affärscentrum med bland annat ett par livsmedelsbutiker. Senare svarade Hyresbostäder även för radhusbygge vid Ravingatan för att komplettera och variera området. Det fick snart bussförbindelse med innerstan, då bussarna gick runt området.

Betande kor
I sjuvåningshusen utmed Bäckgatan kunde hyresgästerna 40 meter från husen se betande och råmande kor intill bäcken som kom från skogshöjden Vrinnevi. Bäcken slingrade sig förbi bebyggelsen i en bitvis ganska djup ravin med vatten rinnande i en smal fåra. Där hittade barnen snart en lerig, men kul lekplats att gegga ner sig i.
Men bäcken skulle snart kulverteras. Därvid lämnades öppen en liten damm med tillrinning via ett litet vattenfall. En bro ledde över bäcken och arrangemanget hade högt miljövärde och utgjorde ett fint inslag i den parkmiljö som skapades och som skulle bli till även för kommande byggområden i Hageby. Men efter en tid måste arrangemanget tas bort eftersom flödet förstördes av bråte som kastades ned i dammen.
Bäckravinens igenläggning resulterade i en markering av den före detta ravinen med mjuka sköna sluttningar, vintertid användbara som skid- och kälkbackar för barnen.
Det satsades också för de yngre genom bland annat byggande av en plaskdamm och det blev under åren en fint underhållen parkanläggning på markerna mellan Vrinnevi och Bäckgatans flerfamiljshus.

Järvägen gräns
Nya stadsdelen Hageby var fortfarande avskild från övriga stan av smalspårsjärnvägen till Finspång/Örebro. Den korsade Söderköpingsvägen vid Sankt Johannes kyrka. I brist på plats i området placerades några skolpaviljonger för de minsta skolbarnen alldeles intill järnvägen med skolgården vänd mot Egna Hem. Ett klent staket skilde skolpaviljongerna från spårområdet. Denna närhet oroade ur säkerhetssynpunkt. Föräldrar eller äldre syskon ledsagade oftast barnen till skolan för att förhindra att något barn lockades klättra över staketet för att leka på spåret.
På järnvägen passerade några rälsbussar och godståg, dragna av ånglok, några gånger om dagen. En gångbro byggdes över järnvägsområdet mellan Bäckgatan och Schalegatan och där kunde större skolbarn passera på väg till Klingsborgsskolan.

Järnvägsepokens slut
Norra Hageby var den första större stadsdelen som byggdes utanför järnvägen runt östra, södra och delar av västra omgivningarna så de var ju en extra spänning för nybyggarna.
Järnvägsepoken tog slut 1963. Därefter kunde
den nyss nämnda gångbron ersättas av en gatuförbindelse. Det var till fördel för trafiken på gamla Söderköpingsvägen eftersom den fortsatta byggboomen på åkermarkerna söderut alstrade mycket trafik. För Norra Hageby var det en
bra smitväg till stan att åka Bäckgatan-Schalegatan.

Spenvarm mjölk
Med djur- och åkerbrukets utträngande försvann den charm denna näringsgren bidrag till i det första Hagebys omgivningsmiljö. Några år in på 1960-talet gick det att köpa alldeles spenvarm mjölk i Vrinnevibondens mjölkbod. Barn som deltog i rid- och stallverksamheten bar hem mjölken i en- eller tvåliterskrukor till sina familjer. Det var en typ av mjölkhandel kring städerna som snart fick sitt slut genom nya bestämmelser för hur försäljningen skulle ske.

Många familjer
Det raskt växande Hageby fylldes av familjen med oftast flera barn och både kommunen och Hyresbostäder ville bjuda till. Det skulle finnas bra lekmöjligheter för barn och för ungdomar i tonåren tillkom ungdomsgården nedanför Vrinnevi. Ambitionen tog sitt uttryck i form av olika fritidsaktiviteter. Bland annat en organiserad parklek. I många Hagebybors minne idag finns till exempel barnens högtidsstunder med sång- och sagostunder med den populära sångerskan Aino Wättring. Till ungdomsgården engagerades band och artister och där uppträdde någon gång på 1960-talet en framåt Jerry Williams.
Innan Hagebyskolan togs i bruk 1967 fanns det gott om utrymme mellan Bäckgatan och Snickaregatan och där gästade Cirkus Scott några år och familjen Bronett bjöd fina attraktioner vid matiné och kvällsföreställningar.

Parkförfall
Det hörs sorg i tankarna hos Hagebybor i dag som från egen barn- och ungdom minns de roliga aktiviteterna i den fina parken. Några decenniers förfall i det centrala området leder till besvikelse. Fast i det avseendet är väl inte Norra Hagebyparken den enda stadsdelsparken som inte får sina lek- och grönområden, parkbänkar och rabatter lika välvårdade som förr.
Och till sist även om det fanns risker med järnvägen så var det en smula idylliskt med ångloken och rälsbussarna som passerade sakta förbi stadsdelen. Nu 50 år senare planeras för en mycket värre gräns, nämligen en fyrfilig stadsmotorväg.
Där inbjuder kommunen och vägverket till mer tung trafik runt stan. Och norra Hageby ser ut att förlora sin på- och avfart till Söderleden.

Information till våra läsare

50 år sedan byggboomen i Hageby