2005 är inget bra år för huggormar
Det finns ett normalt antal huggormar och snokar i länet i år. Och man behöver inte vara rädd för orm-attacker. Men om man trots allt råkar bli biten, är det bäst att ringa doktorn.
Fridlysta
I år finns det ett normalt bestånd av snok och huggorm i Östergötland. Beståndet av hasselsnok är sparsamt. Alla dessa tre ormar är fridlysta.
Kalle Melkersson säger att man inte behöver vara rädd för att en huggorm ska attackera. Den hugger bara i självförsvar, till exempel om man råkar trampa på den. Den hugger oftast bara på 20 centimeters avstånd, så man är alltså relativt säker om man står en meter från ormen.
- Man bör förstås vara aktsam när man är ute i skog och mark. Det är bra att ha ordentliga skor med skaft.
Varierande symtom
150-200 svenskar vårdas varje år för huggormsbett. 20-30 procent av dem får måttliga till allvarliga symtom. Reaktionen efter huggormsbett varierar dock kraftigt beroende på hur mycket gift som injicerats. I knappt hälften av fallen uteblir symtom, vilket beror på att inget gift sprutats in.
<B>Snok</B>
Den vanliga snoken är grå eller svart. Dess tydligaste kännetecken är de ljusa "öronfläckarna". Svarta snokar kan dock sakna öronfläckar och liknar då svarta huggormar. Den vanliga snoken, eller vattensnoken, är inte farlig.
Övriga kännetecken: Ögat är svart med en smal, gul pupillkant. Hjässan täcks av stora "plåtar". Kroppen är slankare och blankare än huggormens, och snoken är ofta tecknad med rader av svarta fläckar längs sidorna.
<B>Huggorm</B>
Huggormen är brun eller grå och känns lätt igen på det mörka sicksack-bandet längs ryggen. Ibland är den helsvart, och då framträder inte bandet. Övriga kännetecken: Brunröd kant kring ögats pupill. Huvudet täckt av små "plåtar". Huggormen är relativt tjock och stubbsvansad, jämfört med snoken.
<B><I>Symtom efter huggormsbett</B></I>
Om huggormen injicerar gift medför det i de flesta fall smärta och senare en blåaktig svullnad kring bettstället. I allvarliga fall kan man redan tidigt bli allmänpåverkad med symtom som yrsel, illamående och kräkningar, diarré, buksmärtor, andningssvårigheter, blodtrycksfall, hjärtpåverkan och sänkt medvetandegrad. Svullnaden och missfärgningen kan spridas och omfatta hela den bitna kroppsdelen och också delar av bålen. I regel klingar svullnaden av inom ett par veckor men kvarstående eller återkommande besvär kan förekomma.
<B>Råd vid huggormsbett (på människor och djur):</B>
1. Lugna den som blivit biten, som kan vara rädd och orolig.
2. Låt honom/henne vila, och håll den bitna kroppsdelen stilla, helst i högläge.
3. Lämna bettstället helt i fred.
4. Ring läkare/veterinär eller Giftinformationscentralen för råd.
Källor: www.naturvardsverket.se och www.giftinformationscentralen.se
Den vanliga snoken är grå eller svart. Dess tydligaste kännetecken är de ljusa "öronfläckarna". Svarta snokar kan dock sakna öronfläckar och liknar då svarta huggormar. Den vanliga snoken, eller vattensnoken, är inte farlig.
Övriga kännetecken: Ögat är svart med en smal, gul pupillkant. Hjässan täcks av stora "plåtar". Kroppen är slankare och blankare än huggormens, och snoken är ofta tecknad med rader av svarta fläckar längs sidorna.
<B>Huggorm</B>
Huggormen är brun eller grå och känns lätt igen på det mörka sicksack-bandet längs ryggen. Ibland är den helsvart, och då framträder inte bandet. Övriga kännetecken: Brunröd kant kring ögats pupill. Huvudet täckt av små "plåtar". Huggormen är relativt tjock och stubbsvansad, jämfört med snoken.
<B><I>Symtom efter huggormsbett</B></I>
Om huggormen injicerar gift medför det i de flesta fall smärta och senare en blåaktig svullnad kring bettstället. I allvarliga fall kan man redan tidigt bli allmänpåverkad med symtom som yrsel, illamående och kräkningar, diarré, buksmärtor, andningssvårigheter, blodtrycksfall, hjärtpåverkan och sänkt medvetandegrad. Svullnaden och missfärgningen kan spridas och omfatta hela den bitna kroppsdelen och också delar av bålen. I regel klingar svullnaden av inom ett par veckor men kvarstående eller återkommande besvär kan förekomma.
<B>Råd vid huggormsbett (på människor och djur):</B>
1. Lugna den som blivit biten, som kan vara rädd och orolig.
2. Låt honom/henne vila, och håll den bitna kroppsdelen stilla, helst i högläge.
3. Lämna bettstället helt i fred.
4. Ring läkare/veterinär eller Giftinformationscentralen för råd.
Källor: www.naturvardsverket.se och www.giftinformationscentralen.se
Så jobbar vi med nyheter