Så är då jubileumsfestivalen över, och det är dags att summera såväl praktiska som musikaliska intryck. Det musikaliska var OK, det fanns något för alla smaker, nästan, och det mesta höll hög klass. Exempelvis mjölbytjejen Lisa Lystams bluesshow, Mavis Staples gospelshow, Jan Lundgrens trio, The Beginners med Erik Söderlind, Claire Martin och Brian Augers Hammond-show.
Det är alltid ögonblick som stannar kvar som betyder något i det långa loppet. Lisa Lystam från Mjölby överraskade mig totalt. Med ett både kraftfullt och sensuellt utspel visade denna blott 20-åriga bluestjej att framtiden är tryggad. Synd bara att Lisas konsert öppnade festivalen på lördagseftermiddagen. Nu missade många den, även om konsertlokalen var mer än välfylld.
Det är inte alla som klarar att höjas till skyarna veckor innan festivalen. Gospelsångerskan Mavis Staples klarade det definitivt. Med kraftfull, om än skrovlig, stämma frälste hon säkert många. Om inte religiöst så i alla fall när det gällde hennes musik. Total scennärvaro och ett budskap, vad kan slå det? Linköping Jazz Orchestra står också trygga när det blåser. Med solisterna Karin Hammar trombon och Amanda Sedgwick altsax lät det mycket fint. Brian Augers blixtrande hammondshow framåt midnatt minns jag också. Han är lika hemtam i klassisk hammondjazz som i mer soul- och funkinspirerade sammanhang. Tradjazzälskarna fick hålla tillgodo med lokala Rydskogen Joymakers, vilket kanske var lite snålt. Rydskogen gjorde en perfekt show med sin tidiga storbandsjazz.
I avdelningen ?ytterligare utropstecken? vill jag placera den amerikanske gitarristen Kurt Rosenwinkel. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva honom. Kanske som en gitarrens Thelonious Monk! Spännande harmonier, korthugget ackordspel kryddat med personligt solospel. Mer sådant tack! Den engelska sångerskan Claire Martin gjorde ett bra jobb med sin trio. Jazzstandards svängigt och kompetent sjungna. Ett utropstecken som kanske blev et frågetecken var bluesmannen Mud Morganfield. Han är son till legendaren Muddy Waters som dog för nästan 30 år sedan. Med ett annat kompband kanske helhetsintrycket blivit bättre. Mud är utan tvekan kompetent, men någon riktig stjärnglans hade han inte denna kväll.
Med början klockan 22.00 drog Great Jazz Club All Star Band igång ett jazzjam. Primus motor denna kväll var jazzklubbens hedersstipendiat, tenorsaxofonisten Nisse Sandström. Frikostigt delade han med sig av scen- och soloutrymmet mellan bandets ordinarie medlemmar; Martin Perk piano, Erik Söderlind gitarr, Christer Thurén bas, Bengt Göransson trummor och Jörgen Stenberg vibrafon. I takt med att jammsugna musikanter dök upp blev scenutrymmet väldigt trångt. Sångerskorna Claire Martin och Lana Brunell, saxofonisten Amanda Sedgwick, pianisten Jan Lundgren, ett antal Lunnevads-elever samt några till höll ställningarna tills luften tog slut!
På fredagen innan den stora festivalen hölls återigen en Ungdomsjazzfestival. Till skillnad mot tidigare år var festivalen riktad mot det lokala jazz- och musikutbildningsspektrat. Deltagare från Folkhögskolor och Kulturskolor i Östergötland gnuggades av bl.a. trumpetaren Peter Asplund för att avsluta med en egen festival på kvällen. Från Norrköpings Kulturskola deltog Small Big Band och South Side Band.
