Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

1800-talet kvar vid Slottsgatan - i vad som var Hyrkuskens hus

Med sitt röda plank och gamla uthus i trä ligger den låga 1800-talsbyggnaden där än i dag på Slottsgatan.
Granne med Kriminalvårdsstyrelsens och Skattemyndighetens kolosser, men en kvarleva från en helt annan tid.
Då hästhovars klapper och kärrors knirkande ännu var självklara inslag på Norrköpings gator och torg.

Det gamla boningshuset t h, med uthusen som är från Hyrkuskverkets tid och äldre ändå - och där bakom en kontrast, som heter duga. I detta kvarter, med det ståtliga namnet Presidenten. FOTO: NICLAS SANDBERG

Det gamla boningshuset t h, med uthusen som är från Hyrkuskverkets tid och äldre ändå - och där bakom en kontrast, som heter duga. I detta kvarter, med det ståtliga namnet Presidenten. FOTO: NICLAS SANDBERG

Foto:

NORRKÖPING2004-09-13 06:00
<B>Jan Nordström</B>
I den förra artikeln om Slottsgatan, införd den 7 september, passerade vi i förbifarten den här byggnaden. För rätt många Norrköpingsbor går den alltjämt under namnet Hyrkuskens hus.
Här på Slottsgatan 96 drev ju också stadens siste hyrkusk Evald Fredriksson sin verksamhet ända fram till år 1973. Transporter med häst och vagn var vad det hela tiden handlade det, mot slutet väl bara bröllopspar och studenter. Då körde Evald Fredriksson, livréklädd, eleganta kupéer och landåer.

Epokers möte
Något äldre läsare minns nog också den mer avlägsna tid, då Fredrikssons hästar drog stilfulla begravningsekipage genom stadens gator. Han ställde, som han själv sa i en tidningsartikel, upp på "alla möjliga och omöjliga evenemang".
Och långt fram på 60-talet transporterades det också styckegods på verkskärrorna.
Korsningen mellan Slottsgatan och Godsgatan är en mötesplats inte bara för gator utan också för epoker. Här har vi, samlat på en och samma plats, det anspråkslösa 1800-talet, det tidiga självmedvetna 1900-talet samt något, som väl kan betecknas som en funktionalismens svulstiga ändhållplats.
Först då Hyrkuskens hus, byggt omkring år 1850; med putsad fasad och korsvirke därinnanför. Ungefär så såg det ut i stora delar av 1800-talets lågväxta Norrköping, och för Saltängens del långt fram på 1950-talet. Slottsgatan var då kantad av ofta små hyreshus ända fram till Munkgatan. Gamla bostadskvarter var vad det var.
Men snett över Godsgatan reser sig en skapelse från en annan tidsålder, det gula femvåningshuset från år 1907 där dåtida borgerlighet kunde flytta in i moderna paradvåningar. Här byggdes det storvulet, mäktigt - i medveten kontrast till det gamla seklets stilideal.
Och vidare längs Slottsgatan, på andra sidan om Hyrkuskens hus, kolosserna som i mitten av 1970-talet uppfördes för de statliga verken sedan all den gamla bebyggelsen där rivits.
Bortom de gammaltida röda planken, som ännu finns kvar på hyrkuskgården, vältrar sig de klumpiga verksjättarna. Effekten är, sannerligen, slående.

Transport med häst
Hyrkuskens hus övertogs redan några år in på 1850-talet av timmermannen Gustaf Larsson. Han startade åkeri där, således hästar på tomten redan då.
När 1900-talet gick in fanns det flera hyrkuskverk i Norrköping. De svarade för alla slags transporter, av gods likaväl som människor.
Först höll Norra Hyrkuskverket, som inrättningen då hette, i många år till på Slottsgatan 116 mittför teatern, där det hörde ihop med den gamla gästgivaregården. Kring mitten av 20-talet flyttade verksamheten till Repslagaregatan 7, med stall på gården innanför nuvarande IOGT-NTO-lokalen. Några år senare bytte företaget namn till Norrköpings Hyrkuskverk.
Vid 40-talets slut tog Evald Fredriksson över verksamheten. Han flyttade den till Slottsgatan 96, där han då redan låtit bygga stall på tomten.


Välhållen miljö
I en byggnadsinventering från 1958 betecknades den gamla gården som en "välhållen 1800-talsmiljö". Så sent som 1969 noterades i ett tidningsreportage, att här luktade det minsann fortfarande häst, mitt inne i stan.
Evald Fredriksson hängde i med sitt hyrkuskverk fram till år 1973, mot slutet som stadens ende hyrkusk och med bara en ensam häst kvar. Runtom revs då för de statliga verken, av 1800-talsmiljön blev en väldig byggarbetsplats.
Efter den siste hyrkuskens bortgång år 1981 räddades det gamla huset från rivning tack vare stadsträdgårdsmästare Stig Hellerströms bemödanden. I stället övertogs byggnaden av kommunens parkavdelning till förråd och rastställe.
Och så än i dag, låt vara att det numera är Sydkrafts dotterbolag Enista som huserar här. Inne i huset finns ett fotoalbum med bilder från hyrkuskverkets tid. Bland dem som dagligen fikar där finns de, som minns Evald Fredriksson.
Men i denna märkvärdiga miljö levdes det också familjeliv. Om barndomsminnen från Slottsgatan 96 ska därför nästa artikel i denna serie handla.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!