10-mila är mer än orientering
10-mila handlar långt ifrån bara om att springa runt och leta kontroller i skogen. Det är så mycket annat som hör till när 8000 orienterare och 1150 funktionärer samlas. Även om det mesta på något sätt naturligtvis kretsar kring orienteringssporten.
NTNUI från Trondheim i Norge har bästa hejarklacken. Det är i alla fall den som låter mest. FOTO: JANNE FORSBY
Foto:
- Det gick la så där, säger Cecilia Svensson. Vi blev väl 200. Och vad blev ert lag? säger hon och vänder sig mot Sebastian.
- 170 till 180, svarar han.
Kinnaström hade två anmälda ungdomslag av de totalt 370 till 380 lag som var med i tävlingen. Men de tre verkar inte alltför besvikna över att de inte hamnade högre upp i prislistan.
Låter mest
På tävlingsområdet är det norrmännen som låter mest. NTNUI, det vill säga Norges tekniska och naturvetenskapliga universitets idrottsförening från Trondheim, har skrapat ihop en rejäl hejarklack som med rop och trumma hejar fram sina lagkamrater.
- Alla som är med och hejar tävlar också, säger Peter Näsholm som faktiskt från Örnsköldsvik, men studerar i Trondheim. Det gör att det blir bättre sammanhållning i klubben både för bredd och elit. Det här är något som alla ser fram emot hela vintern.
Laget har sju herrlag och sju damlag anmälda och åkte i tre bussar från Trondheim vid fyratiden på fredagsmorgonen. Bänken hejaklacken står på blir bastulav i föreningens bastutält på kvällen. Föreningen har både proffs och glada amatörer med i 10-mila.
- Vi satsar både på att vara först och sist, säger Peter Näsholm och skrattar.
Vid den så kallade klagomuren står funktionärerna Eva Wickman och Clas Ström från Hellas i Stockholm. Det är hit orienterare som av någon anledning inte finns med i resultatlistan kan vända sig. Kanske kan felet rättas till, men ibland beror felet på orienteraren själv och då blir det diskvalificering. Det kan till exempel röra sig om att någon stämplat fel eller missat att stämpla. Oftast är diskussionerna sakliga, men ibland är tongångarna upprörda. Den här dagen fick klagomuren besök av en ledare av det senaste slaget. En av hans förenings ungdomslag hade blivit diskvalificerade.
- De här ungdomarna som är mellan 10 och 14 år och tårarna bara sprutar, då känner man lite för dem, säger Eva Wickman. Men regler är regler. Så är det. That´s life.
Ingen skadad till Vrinnevi
I sjukvårdstältet står läkaren Roger Skogman. De två läkarna och tre sjuksköterskorna har än så länge haft det ganska lugnt. Men det har ändå varit en mindre sårskada, som syddes på plats, och en bruten handled som sjukvårdspersonalen fått tagit hand om. Personen med handledsbrott skickades till sjukhuset i Nyköping.
- Det är ingen idé att skicka dem till Norrköping, det är ju ändå inte öppet, säger Roger Skogman. Det känns lite tokigt, men så är det ju.
På tältgolvet ligger Johanna Honkanen från Vasa i Finland med en lindad fot. Hon vrickade foten i ett kärr men lyckades ta sig i mål så att laget slapp bryta. På grund av pollenallergi fick hon svårt att andas på sin sträcka.
- Jag fick inte tillräckligt med luft och det var nog därför jag vrickade foten, säger hon.
I sjukvårdstältet fick hon även hjälp med sin pollenallergi.
Prästens viktigaste uppgift
En bit bort står bataljonschefen Lars Nord och bataljonspastorn Sten Wedmar vid två tält. Bataljonen Louis de Geer, Norrköping och Finspångs hemvärn, har hand om koket och sjukvårdstransporterna under 10-mila. Med 45 personer i styrkan är det de som ska se till att eventuella skadade kommer ut ur skogen på ett bra sätt.
- Det är ju en bra träning för oss, säger Lars Nord.
<B>+ Vad är då bataljonspastors främst uppgift i hemvärnet på 10-mila?</B>
- Jag håller ordning på de här så att de inte svär allt för mycket, Sten Wedmar och skrattar.
Så jobbar vi med nyheter