Vi träffas i församlingens kyrka, belägen på en höjd invid Hagebygatan mittemot OK-macken. Hit tar de sig, tillsammans med de tre barnen, varje söndag året om för att få uppbyggelse.
Makarna Hanna Forsberg Jonsson och David Jonsson är båda uppväxta i Norrköping. Men deras väg till kyrkan var helt olika. För Hanna dröjde det tills hon var 15 år, och det var då mot slutet av 1980-talet.
- Jag träffade missionärer, ute på stan faktiskt. De kom fram och frågade, om jag ville veta mer om deras kyrka. Det tyckte jag var spännande, för jag visste ingenting om den.
- Det som de då berättade var så intressant, att jag fortsatte lyssna. Det tog ett halvår, det var en process. Men då hade jag bestämt mig för, att så här vill jag leva.
David har däremot under hela sitt nu 37-åriga liv varit med i församlingen. Men det fanns också en tid när han, på tonåringars vis, tänkte över värderingarna han vuxit upp med.
- Så för mig var det också ett slags process.
Det var inom ramen för församlingens verksamhet, som de båda först träffades.
- Nu är det många yngre barn med här, men på den tiden var vi många ungdomar. Vi hade också mycket roligt tillsammans, med sport och danser, säger Hanna.
- Det där gemensamhetsgrejerna var förstås positiva. Men sedan måste man ju också ta ställning till läran. Vi hade gemensamma skriftstudier, som såklart bidrog till att vittnesbörd växte fram, säger David.
Nu är de en trebarnsfamilj mitt i livet, där Hanna arbetar som skolkurator och David som ingenjör på Siemens i Finspång.
När de samlas här i kyrkan på söndagarna, 70-80 personer, finns aktiviteter för både barn och vuxna. Gudstjänsten kallas sakramentsmöte. Men här finns inga präster, ingen med särställning; allt inom församlingen sker på ideell basis. Tre talare är det på varje sakramentsmöte, och medlemmarna turas om.
Enligt vad vi läst oss till, anser sig Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga - mormonerna - vara den enda sanna kyrkan. Den ursprungliga Jesus-rörelsen dog, hävdar man, i själva verket ut med apostlarna.
I stället var det först sedan Joseph Smith mottagit uppenbarelser från ängeln Moroni, och tecknat ner dem i Mormons bok, som den "enda sanna" kristna kyrkan kunde återuppstå på jorden. Detta ägde då rum år 1830.
När vi frågar Hanna och David om den här saken, är de dock inte lika kategoriska.
- Vi är den enda kyrka som har helheten, så kan man väl säga, svarar David.
- Det finns ju också andra kyrkor, som har väldigt mycket som är gott, lägger Hanna till.
Varje kväll samlas familjen till bibelläsning, kanske ungefär som andra har sagostund, och till en kvällsbön. De läser måltidsbön. Och de röker inte, dricker inte... inte ens kaffe eller te - inget som förändrar sinnesförfattningen, inget som är beroendeframkallande.
- Men örtte går bra, säger Hanna.
Bibeln tar de till sig helt och fullt, allt i Gamla likaväl som i Nya Testamentet. Sedan finns - som ett tredje testamente - Mormons bok, med uppenbarelser från profeter både före och efter vår tideräknings början. Även en del mer sentida uppenbarelser ingår i kyrkans kanon.
Uppenbarelser från högre makt upplevs som verklighet. Särskild vikt har de uppenbarelser, som presidenten/profeten i Salt Lake City får, eftersom dessa gäller hela kyrkan. Denne profet utgör, tillsammans med ett apostelråd, kyrkans ledning - över de 14 miljoner medlemmar världen runt, som denna snabbt växande kyrka idag omfattar.
Vad kan då Mormons bok tillföra, utöver det som Bibeln förmedlar?
- Vissa saker blir tydligare. Det blir mer om Jesus Kristus helt enkelt, säger Hanna.
Vi undrar om Salt Lake City, rörelsens huvudstad i Utah, USA för dem är en helig stad.
- Nej, det är inte alls som Mecka, säger Hanna.
- Det är inte så att vi vallfärdar dit, säger David. Men säkert kan det vara intressant att komma dit och se.
Detta med Mitt Romney då; att USA nu har en presidentkandidat från deras kyrka. Är han då också deras man?
- Att kyrkan på det här viset får mer publicitet kan ju vara positivt. Men från ett svenskt perspektiv är Romney ju ganska extrem höger. Jag tror inte, att alla i vår kyrka kommer att rösta på honom, säger David.
- Dessutom lär kyrkan oss att inte blanda ihop politik och religion. Kyrkans ledare går heller aldrig ut och talar om, vad vi ska tycka politiskt. Man har full frihet att rösta på den man vill, säger Hanna.
Oändligt mycket viktigare är då tron på att bortgångna generationers andar inte bara lever kvar - utan också är möjliga att, i efterhand, vinna över till den sanna tron.
Därav den intensiva satsningen på släktforskning. Förfäder kan postumt döpas, vilket då sker genom att någon nu levande ställföreträdare låter sig sänkas ner i dopfuntens vatten. Detta ska då ge dessa andar möjlighet att ta emot tron. Men det är upp till dem - och än en gång får vi då veta, att inom Jesu Kristi Kyrka är allt frivilligt.
- Men vi vill ju binda samman föräldrarna, barnen, släktingarna. Vi vill få vara med hela familjen, hela släkten, i evigheten, säger Hanna.
- För vi tror ju på evigheten. Vi tror på att få ha varandra i evighet...
