- Jag är väl ingen stjärna - gillar att stå på scen bara

- Det är 50-tal och en riktigt rar historia om halvgangster i New York, säger hon. Som en barnteater för vuxna. En gammal hederlig musikal om man så vill.
Vi träffar henne på Broadway, fiket på Bråddgatan. Hon är nästan gömd bakom en jätteportion av någon paj som doftar gott. Hon har keps, bruna lugna ögon och är osminkad. Efter maten åker en prilla in under läppen.
Dagens repetitioner är just avklarade.
- Vi har just börjat sniffa på pjäsen, säger hon. Eller är redan i full gång kan man säga också, men när man får manus och musik så känns det som ett jätteberg och man vet inte var man ska börja. Nu börjar vi reda upp det.
För Petras del handlar det nu mycket om samarbete med koreografen Mattias Carlsson.
Musiken har hon fått på band.
- Det är så bra att bo här nere när man jobbar, att få vara ensam också. Det är då man hittar fram till vad det är man ska göra och har tid att känna efter vad det handlar om.
Pjäsens kvinnliga huvudroll lever i en värld av spelare och fifflare i världsstaden, men hennes dröm handlar om att bo på landet, står i köket och få barn.
- Det är ju inte lika viktigt idag, säger Petra, få har kanske den drömmen. Men det var status och trygghet då.

Petra är först och främst dansare.
- Det gör att jag tycker det är så skönt att ta ut mig, jag vill slita, det är då jag känner att jag har jobbat. På kvällen vill jag vara slutkörd när jag kommer hem, ta en dusch, äta och koppa av. Då vet jag att jag har gjort nåt. Som dansare har man inte tid att stå och känna in och så där...
Som skådespelarna alltså?
- Ja, dom måste väl det, men dom skulle också behöva en spark i arslet ibland!
Lite motsättning anas, men nu är det ju så att Petra Nielsen är skådespelare också.
Först Balettakademien efter grundskolan, så jobb på scener. Jobb som växte, nattklubb, varieté, teaterdebut på china i revyn Från Ernst Rolf till Gula hund. Idag är hon 40. Har lärt massor.
- Bland annat har jag träffat en sångpedagog som jag aldrig släpper, Ulrika Uhlin. Som ser till just min röst och att jag inte ska kämpa så förbannat, inte slita fram resultat, utan ge mig själv en klapp på kinden ibland. Jag som gillar att slita! Men det är väldigt goda råd, för hela livet.
London var en tuff upplevelse med ytterst misstänksamma kolleger och högsta tempo. Så blev hon sjuk också, borta från scenen sju dagar.
- Då var det verkligt ensamt även om dom jag jobbade med blev vänligare när de upptäckte att jag inte var någon konkurrent utan bara mig själv, en som ville jobba tillsammans med andra. I New York var dom lite coolare. Men jag var där vid katastrofen 11 september och det påverkade väl folk, de var mer omhändertagande och uppmärksamma.
Petra Nielsen som kommer från en välkänd teatersläkt har så gott som fötts in i yrket, även om hon säger att hon naturligtvis haft ett val. När hon blir för trött märker hon det genast.
- Det handlar ju om att hitta lusten, att veta varför jag gillar det jag gör. Om det börjar finnas prestige och nojor med, då är det tröttheten som har tagit över och då måste man ändra på något.
Med stort garv berättar hon att nattklubben Lido i Paris har hört av sig.
- 12 föreställningar i veckan! Med dans på skyhöga klackar och kontrakt på ett år! Nejtack, men det var kul att hörde av sig.

Någon världsstjärna är hon inte, säger hon, bara glad att hon fick de här utlandserfarenheterna och fixade jobben. Är nöjd. För hon gillar ju att uttrycka sig på scenen, säger hon enkelt. That´s it.
Nu ska hon greja nästa uppgift. Motspelare blir Jesper Barkselius. 24 september är det premiär. Ett sommarlov först, tid för vänner, pojkvännen Johan och familjen. Så ser hon fram mot mer "vanlig talteater" i framtiden. Tack. Som det där med Anne Holt i tv.
Men nu alltså Norrköping året ut. I Linköping är det en annan som tar över, Malena Laszlo gör hennes roll där.
- Jag gillar att göra en sak i taget. Vara ifatt. Men när du frågar om jag har några goda förebilder, då får det bli morsan och hennes vänner. Dom säger att det är skönt att bli äldre. Man ska lyssna på morsan!

Information till våra läsare

- Jag är väl ingen stjärna - gillar att stå på scen bara