- Barnen är mina ögon
När nioåriga dottern Jonna skulle på utflykt dög bara pappas tekakor. Johan Olander var klar med baket klockan två på natten. Johan är synskadad, pappa till sex egna barn och väldigt mycket förälder. - När jag blev pappa för första gången bestämde jag mig för att jag skulle kunna göra allt det som min fru kan, berättar Johan Olander.
När Johan arbetar i köket använder han ofta sin lupp, för att kunna se vad han gör. Jonna ska ut och cykla med kompisarna men hon vill först äta glass.
Foto: Kjellberg Anita
När det är pappa som handlar följer Jessica ofta med till affären och berättar för Johan vad saker kostar, betalar och ser till så att de får med sig rätt varor hem. - Barnen är mina ögon. De är bra på att beskriva saker och på vad som händer runt omkring mig. De berättar så att jag får en bild av hur det ser ut, säger Johan och han fortsätter: - Min fru Carina eller barnen hjälper mig, om jag behöver det. Likadant är det med grannarna, som ofta ställer upp. Det enda som barnen inte är så bra på, är att ställa tillbaka saker på sin ursprungliga plats. För Johan som är synskadad, är detta viktigt. När de stora tjejerna var små och han var arbetslös, så städade han ofta hela huset själv och då gjorde han klart att allting som låg på golvet, åkte in i dammsugaren och kom aldrig mer tillbaka. Vill inte byta
Johan är helt blind på höger öga och på vänster öga har han bara tre procents syn. Om man sträcker fram sina fingrar inom två meter, så kan han se fingrarna men inte hur många de är. - Jag klarar det mesta själv men det tar mycket längre tid. När jag tvättar, bokar jag alltid ett dubbelpass. Men det är klart att jag också måste välja bort saker, som att läsa och skriva. Det är ofta min fru Carina som hjälper barnen med läxorna. Johan har en personlig tjänst på Navestadsskolan. Han började som biblioteksassistent men nu jobbar han mest med datorer. Hans barn går och har gått på Navestadsskolan. När Johan var arbetslös gick han in till rektorn och frågade om han kunde göra någon nytta där. Många i personalen var skeptiska eftersom de inte förstod hur Johan, med sitt handikapp, skulle vara någon tillgång för skolan. - I dag säger de att de inte skulle klara sig utan mig. Jag tror att det är nyttigt för ungarna på skolan att se att man kan ha ett bra liv, trots att man är handikappad. Jag vill inte byta till full syn. Handikappet har gjort mig till en annan människa. Näthinneavlossning
Hans synskada beror på den näthinneavlossning som följde efter en utdragen ögoninflammation, som Johan drabbades av när han var 16 år. - Då trodde jag att livet var kört. Jag var i moppeåldern och tänkte att ingen tjej skulle vilja ha ett blindstyre. Så småningom kom jag fram till att det var bara jag som kunde göra något av mitt liv. Livet blev ingen katastrof och Johan hittade visst en tjej, som blev hans fru och tillsammans fick de en stor familj. - Jag har utvecklat mina andra sinnen. Jag har också tränat upp minnet. Jag kan ju inte skriva några kom- ihåglappar, utan måste förlita mig på minnet. Johan tycker att han fungerar bra som föräldrar, trots sin funktionsnedsättning. - I den mån det går vill jag vara en aktiv förälder. Jag vill inte vara passiv och inte klara av saker. Det är bara ibland, som han kan känna sig lite otillräcklig och tycka att synskadan begränsar honom och familjen. - Ibland kan jag tänka att mina barn har gått miste om en del saker. Vi är inte ofta ute och badar på sommaren eller fiskar. Jag känner att jag inte har koll på läget och det känns inte bra att brista i koncentrationen. Där går gränsen, när det kan bli farligt för barnen. Jag är inte heller en pappa som har spelat mycket fotboll med mina barn. - Det kan jag göra med mina kompisar, kontrar Jesper 13 år. - Så tycker jag inte att du ska känna. Du är ju bra på andra saker, säger Johanna.
Så jobbar vi med nyheter