Hur mår tjädern?

Av Holmen anlitade experter, som höll föredrag.

 

Och en till stora delar misstrogen åhörarskara.

 

Så formerade sig styrkorna igår, när Holmens höll seminarium om hur det står till med tjädern.

22 oktober 2009 03:00
Att förekomsten av tjäder markant gått ner inom Norrköpings kommun (Kolmården) framgick senast i kommunens inventering av åren 1993-2006. I artiklar i Folkbladet har också olika personer kritiserat Holmens Skogs avverkningar på gamla marker för tjäderspel.

 

Mot den bakgrunden kunde det te sig lätt surrealistiskt, när experterna nu pekade på en i det stora hela positiv utveckling för tjäderstammen. Liksom på, hur lätt och behändigt tjädern flyttar tilll en ny spelplats när deras gamla har huggits ner.

 

Dock medgavs vartefter, att man inte hade så bra kläm på södra Sverige.

 

Norr om Dalälven
- Men norr om Dalälven är det i varje fall inga problem. Storskaligt sett är det ingen kris för tjädern, sade Maria Hörnell-Willebrand från Lantbruksuniversitetet.

 

Farligast för tjädern är, enligt henne, vare sig avverkning eller jakt - utan rovdjuren, som ger sig på tjäderstammen.

 

Hon orsakade också en hel del inlägg genom att hävda, att det finns mer tjäder i 30-40 årig skog än i gammalskog.

 

- Det är inte åldern på skogen, som reglerar tillgången på tjäder.

 

Gamle Darwin
Gunnar Ljunggren, enligt egen utsago "representant för tjädrarna på Jordbromossen", hänvisade till Darwin och om det naturliga urval som blir följden av, att det är de starkaste tupparna som tar hem (tjäder)spelen.

 

- Det är klart att Holmen kallar in sådana experter som ni. Men jag ser större sammanhang.

 

På det svarade Maria Hörnell-Willebrand, att med många tuppar på samma spel så är många av dem släkt med varandra. Mindre och mer utspridda spelplatser ger större genetisk variation.

 

- Om det skulle vara sådana genetiska skillnader, som Ljunggren hävdar, då skulle det vara skillnad mellan tjädrar i skog och tjädrar på fjäll. Men det är det inte.

 

På vilket Gunnar Ljunggren svarade, att tiden för den observationen hittills varit alldeles för kort.

 

Hönorna bestämmer
Kjell Sjöberg, även han från Lantbruksuniversitetet, framförde att modern forskning visar att det inte är tupparna som bestämmer var spelplatserna ska vara. Utan att detta blir på de platser, som passar hönorna.

 

- Och om de sedan lyckas locka tuppar dit, då blir det parning.

 

Vilka miljöer föredrar då hönorna? Möjligen sådana som är bäst för avkomman; med undervegetation och mycket blåbärsris där tjäderkycklingarna kan mumsa mätarlarver. Starrfrön gillar de också.

 

En tredje expert - med 30 år på Lantbruksuniversitet, av vilka han sade sig ha tillbringat så gott som alla ute i skog och mark - var Erik Ringaby. Han hade sin egen teori om vad, som är viktigast för tjäderns fortlevnad:

 

- Att undervegetationen i skogen sparas, när man avverkar. Gör man skogen till en pelarsal passar den varken för tjädern eller en massa andra arter, som vi här inte ska gå in på. Nu, när det sitter taxichaufförer från Tirana och liknande och kör skogsmaskinerna, då åker undervegetationen också med.

 

- Och detta är farligare för tjädern är det där med flyttade spelplatser, hävdade Ringeby.

 

Anpassningsbar
De tre experterna var samstämmiga i omdömet, att tjädern är mycket anpassningsbar. Mister den en spelplats så flyttar den till en annan. Rapporter från publiken om hur antalet tuppar minskar på spelplatser, som kringgärdats av det moderna skogsbruket, avfärdades.

 

- Vilken enskild spelplats, som man än studerar över tid, så blir resultatet att antalet tuppar minskar, sade t ex Kjell Sjöberg.

 

Thomas Gustavsson var representativ för publiken när han gjorde gällande, att dagens fragmentering av skogarna slår hårt mot tjädern.

 

- Och varför kan ni inte först se efter, vilka miljöer som tjädern själv har valt? Varför måste ni hugga just där, som tjädern trivs?
Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Jan Nordström