Så föll på fredagen Norrköpings Tingsrätts dom i det kommunala mutmålet. Rätten gick genomgående på åklagarens linje, frånsett att företagsledaren friades från åtalet för bokföringsbrott.
De drygt 600 000 kr, som tjänstemannen nu blir skyldig staten, utgör ett s k värdeförverkande. Så mycket bedöms han ha undandragit sig att betala för sitt husbygge. Dock finns ingen målsägande, som kan återkräva pengarna; det är helt enkelt inte fastställt i målet vem/vilka som egentligen har stått för fiolerna. Kommunen? Företagsledaren?
I sådana lägen kommer statens förverkandekrav in i bilden. Den brottslige ska inte få behålla det han lurat till sig, bara för att det inte finns någon målsägande.
Grova brott
Tjänstemannen fälls för grovt mutbrott, grov trolöshet mot huvudman samt anstiftan till grov trolöshet mot huvudman. Sambandet med hans tjänsteutövning gör, att det handlar om mutbrott. Hans ställning har gett honom förtroendet att sköta ekonomiska angelägenheter.
Företagsledaren fälls för grov bestickning och medhjälp till grov trolöshet mot huvudman. Hans brott motsvarar tio månaders fängelse men är av den arten, att de vid ett straffvärde under ett år inte medför fängelse.
Det som företagsledaren uppgav inför tingsrätten stämmer överens med den beskrivning, som chefsåklagare Jan Axelsson gjort för brotten. Det är också den, som tingsrätten lagt till grund för domen. Tjänstemannens version betecknas däremot som i vissa delar rentav "direkt osannolik".
Ingen kontroll
En första fråga i resonemanget, som leder rätten fram till denna slutsats, är om det alls var möjligt att dölja kostnader för husbygget i Tyrislöt i kommunala projekt, som lokalförsörjningskontoret ansvarade för.
Rättens svar blir ja, mot bakgrund av den obefintliga kontroll som kunnat konstateras. Så till exempel kollade inte Stadspartners projektledare, och därefter heller varken lokalförsörjningens granskningsattestant eller dess slutattestant, om fakturorna var grundade i verkligheten. Tjänstemannen visste alltså, att kusten var ganska så klar.
Hans utsagor om ett lån från företagsledaren rönte ingen tilltro. Här fanns ju inget skuldebrev, ingen säkerhet, ingen bestämd tidpunkt för återbetalning. Att företagaren skulle ha lånat ut hundratusentals kronor på så lösa boliner är föga sannolikt.
Udda beteende
Notabelt nog intresserade sig tjänstemannen heller inte det minsta för, hur stor hans "skuld" blev. Detta måste, med tingsrättens skrivning, "anses udda".
Att pengarna tog slut så snart tjänstemannen bara hunnit starta sitt bygge tyder också på, att han aldrig ens haft för avsikt att själv betala.
Däremot är det mindre sannolikt att företagsledaren - så som tjänstemannen velat ha det till - helt på egen hand skulle ha vågat belasta olika kommunala projekt.
Tingsrätten kommer fram till, att ca 290 000 kr av kostnaderna för tjänstemannens husbygge fördes över till takarbetena på Källvindsskolan.
Fick genomslag
Chefsåklagare Jan Axelsson har i domen fått så gott som fullständigt genomslag, utom då i åtalet för bokföringsbrott mot företagsledaren. Här kommer tingsrätten fram till, att det visserligen skett ändringar i företagets räkenskaper. Men inte av den graden, att förloppet inte har kunnat följas.
Utöver de bortemot 700 000 kr, som tjänstemannen alltså döms att utbetala, kan det också bli avsevärt mer.
Dels lär väl Skanska komma att kräva honom på 50 000 kr för isolering, som han tubbade en mellanchef att leverera till honom. Och därutöver konstateras det i tingsrättens dom, att tjänstemannen idag har en skuld till företagsledaren på i vart fall 569 000 kr.
Detta innebär då rimligen, att företagsledaren kan komma att kräva sin medbrottsling på det beloppet.