Svenskar vid hårdbevakad gräns

Panmunjom ligger bara någon timmes bilresa norrut från Sydkoreas huvudstad Seoul. Men gränsbyn är på alla sätt fjärran från den sprakande mångmiljonstaden.

För att ens få komma i närheten av byn måste en rigorös säkerhetskontroll passeras. Passet dubbelkontrolleras och alla väskor ska lämnas kvar hos vaktposten. Instruktionerna från de amerikanska gränsmilitärerna är glasklara:

– Gör inga gester eller provocerande rörelser när vi väl befinner oss vid gränsen mot Nord.

Vägen från vaktposteringen genom den demilitariserade zonen till byn Panmunjom slingrar sig fyra kilometer förbi tomma risfält fullproppade med tusentals minor. Över gränsposteringen vajar en enorm nordkoreansk flagga.

Här, på den södra sidan av gränsen, tjänstgör överstelöjtnant Patrick Karlsson tillsammans med ytterligare fyra svenska kollegor.

– Närheten mellan Nord och Syd är i allra högsta grad påtaglig. Avståndet mellan soldater och officerare på respektive sida är ibland bara någon meter. Men det sker ingen spontan kontakt mellan parterna, så även om det fysiska avståndet ibland är mycket kort så är det praktiska avståndet avsevärt, berättar Patrick Karlsson.

Stilleståndsavtalet säger att övervakningsstyrkan ska rapportera om hur avtalet följs. Men Nordkorea ignorerar arbetet fullständigt. Nordkorea tömmer aldrig sin brevlåda i Panmunjom; när högen blir för stor arkiveras gamla rapporter för att ge plats för nya – som inte blir lästa de heller.

Det svenska bevakningsuppdraget har pågått länge och har en aning snåriga rötter.

Fram till andra världskrigets slut hade Korea varit en del av det japanska kejsardömet. Vid fredskonferensen i Potsdam beslutade segrarmakterna att Korea skulle delas i två ockupationszoner längs den 38:e breddgraden. USA och Sovjetunionen fick varsin del.

I slutet av 40-talet hade Nord- och Sydkorea blivit två separata nationer – Demokratiska Folkrepubliken Korea respektive Republiken Korea. Båda sidor ansåg sig ha rätten att leda ett återförenat Korea.

I juni 1950 gick Nord över gränsen. USA vände sig till FN som uppmanade sina medlemmar att hjälpa Sydkorea. Sovjet lade inte in något veto eftersom landet vid den här tiden vägrade delta i säkerhetsrådets arbete.

Formellt fördes därför kriget mellan Nordkorea och FN:s styrkor (i praktiken USA). Det blodiga kriget inleddes med en nordkoreansk offensiv som nästan slutade med en kommunistisk seger. Men krigsvinden vände, den nordkoreanska ockupationen drevs tillbaka och först när Kina ingrep hejdades sydsidans offensiv.

Efter tre år och flera miljoner döda och skadade var parterna tillbaka vid den 38:e breddgraden. Än i dag råder enbart vapenvila mellan Nord- och Sydkorea.

I avtalet om vapenvila 1953 beslutades om en gränsövervakningsstyrka med representanter från fyra neutrala stater. FN var uteslutet eftersom organisationen formellt varit stridande part. Nord valde Polen och Tjeckoslovakien, FN-sidan valde Sverige och Schweiz.

Uppdraget var, och är, att övervaka att vapenvilan följs och vara en neutral och oberoende part mellan Nord- och Sydkorea. Sedan krigsslutet 1953 har hundratals svenska officerare tjänstgjort vid gränsen.

Uppdraget kan te sig både ändlöst och tröstlöst med tanke på att parterna inte rört sig en millimeter på över 60 år.

– Jag ser tjänsten i Korea som en unik möjlighet att komma ut och göra något annat som omväxling till mitt ordinarie jobb. Det är oerhört stimulerande att leva, bo och tjänstgöra i en annan del av världen men samtidigt arbeta med frågor som man har erfarenhet av sedan tidigare, säger Patrick Karlsson som också tjänstgjort i Libanon, Bosnien, Irak/Kuwait och Liberia.

Vardagen vid gränsen är fylld av rutiner.

– Vi inspekterar att observationsposteringar i gränsområdet uppfyller överenskommelserna, övervakar utredningar av eventuella brott mot stilleståndsavtalet och utbildar sydkoreanska militärer om stilleståndsavtalet.

– Vi har vår camp i direkt anslutning till demarkationslinjen och har, tillsammans med schweizarna, bemanning dygnet runt. De flesta dagar i veckan arbetar vi i eller vid den demilitariserade zonen, berättar Patrick Karlsson. (TT)