Vi som trivs
Det är onsdagseftermiddag i november när kommunpolis Annika Granath och områdespolis Jonas Forssén möter upp i Navestads centrum. När vi kliver in genom dörrarna slår det mig hur rent, snyggt - och dött det är.
Flera lokaler gapar tomma. Förutom Hyresbostäders egen verksamhet och Portalen som drivs tillsammans med Svenska kyrkan, Norrköpings kommun, ABF och Marieborgs Folkhögskola, finns det ett bageri och gymlokaler utan insyn. Det har funnits en frisersalong, men den ser igenbommad ut. På nedre plan finns en restaurang och en friskvårdsanläggning som drivs av Hälsoteamet och World Class.
Det tar en stund innan vi ser den första människan, en pojken som leder sin sparkcykel. Efter en stund kommer en man, lite senare en kvinna. Det var det.
– Det finns så mycket tankar om hur man skulle kunna skapa ett levande centrum, säger Jonas Forssén.
Han jobbar egentligen som områdespolis i Klockaretorpet och bär med sig vetskapen om att förändring är möjligt.
– Där har vi tillsammans lyckats öka den kollektiva förmågan, individens delaktighet och genom inflytande ett medansvar.
Och han menar att det är "kidsen" som gjort den största resan.
– Vi är många som bekräftat dem och tillsammans skapat förutsättningar och valbara alternativ där de valt den goda vägen och vi har funnits med och stöttat, säger Jonas Forssén.
I Polismyndighetens regleringsbrev för 2021 ingår det som ett uppdrag att polisen ska uppdatera lägesbilden över utsatta områden och redovisa den till regeringen, justitiedepartementet, vilket gjorts senast den 1 december 2021.
Redan tidigare i höstas meddelades att Klockaretorpet tagits bort från listan över utsatta områden. Kvar är Navestad.
Varför?
– Det finns en högre sårbarhet i området, det betyder inte att det är ett dåligt eller otryggt område utan ett område med utmaningar, säger Jonas Forssén.
Till grund för polisens lägesbild ser man till flera olika delar.
– Först ser vi om det finns någon problematik, exempelvis brottslighet. Sedan gör vi en djupare kartläggning vad för problematik som finns och graderar den. Därefter tittar vi på olikvärdiga livsvillkor, bland annat hur många som har arbete, hur många unga det bor i området och inkomster - det man brukar kalla socioekonomiska förutsättningar. Vi tittar på särskilda områden, så kallade "hotspots" i området och vilken påverkan individen har på kriminalitet. Slutligen gör vi en samlad bedömning, säger Annika Granath.
Både Annika Granath och Jonas Forssén är rörande överens om att förändringen ska "komma inifrån" från de boende i områdena.
Att människor utifrån tror sig veta vad som behövs faller sällan väl ut. När de som bor och verkar i området själva bidrar till förändringen ökar ansvaret. Men att alla måste ha en förståelse för människorna som bor och lever i ett område med utmaningar.
– Det handlar om relationer, relationer, relationer, säger Jonas Forssén gång på gång för att verkligen understryka vikten av samverkan.
– Det är inte en som ska fixa och inte en myndighet. Polisen står för konsekvenserna när ett brott begåtts, men vi jobbar även förebyggande, som tillexempel med osäkra miljöer i bostadsområdena där det kan vara svårt för polisen att upptäcka brott. Tillsammans med andra, både enskilda personer, föreningar och olika myndigheter kan vi hjälpas åt att även få bort Navestad från listan över utsatta områden, säger Annika Granath.
Hon växte själv upp på deltid hos sin pappa i Navestad på 80-talet och berättar hur mycket som fanns här då. Inte bara butiker utan ett aktivt föreningsliv där det bara var att gå ut på gården och delta i en aktivitet.
Nu finns det inte ens en matbutik i centrum, posten har för länge sedan försvunnit och socialförvaltningen har lämnat sina lokaler i hyreshuset bredvid.
– Den politiska pendeln har svängt, nu ska allt vara i city. Kanske för att man vill att människor inte ska fastna i sina bostadsområden, säger Annika Granath.
Och kanske finns det fördelar med att alla måste åka in till ett gemensamt myndighetskontor på övervåningen i en av galleriorna i city, men samtidigt urholkas verksamheterna i de olika bostadsområdena och ingen ser längre vad som händer - i vilken verklighet människorna lever i.
Det finns planer på en matbutik mitt emot centrumet på andra sidan vägen, men det är mycket som ska falla på plats, många beslut som ska tas. Och tiden går.