Vi på Folkbladet hoppas att Nationaldagen ska fyllas av sol, blå himmel, flaggor, jordgubbstårtor och lite lagom nationell yra för så många som möjligt av de snart 10 miljonerna svenskar som finns här på jorden.
Tvåhundra år av fred, snart etthundra år av välstånd och mer än 90 år av demokrati har format oss till de vi är. Låt oss vara rädda om det. Inte genom att nervöst och tillbakablickande försöka konservera saker och ting som de är och som de var. Sådana övningar är ändå döma att misslyckas. Tiden rullar på, det som har vart, det har varit, det går inte att stiga ner i samma flod två gånger och allt det där ni vet som vi brukar säga.
Det bästa sättet att vara rädd om freden, välståndet och demokratin är att generation efter generation ständigt anstränger sig för att utveckla och i nuet försöka gestalta de värderingar egenskaper och attityder som har byggt oss starka och trygga.
Jag vill gärna hålla fram de tre värdeorden Tolerans, fördragsamhet och anpassningsförmåga i det här sammanhanget. Jag tror att de begreppen inom sig bär på den svenska framgångssagans dna. Skriver vi dessutom ordet "lagom" framför toleransen, fördragsamheten och anpassningsförmågan så är vi nog så nära pudelns kärna som det är möjligt att komma. Det är givetvis inte sunt att tolerera och fördra allt mellan himmel och jord. Lika illa är det att anpassa sig till precis vad som helst. Det förhåller sig emellertid så att i ett samhälle där det mesta är möjligt och mycket tolereras; där är utvecklingschanserna större än på andra mer ängsliga platser.
Så förfäras ej du lilla hop här uppe in the middle of nowhere. Vifta med flaggorna, nynna på Du gamla du fria och låt det svenska porla genom själ och kropp.