Så härligt var det att ta studenten - 1962
Lars-Göte och Wanja Wiklund var två av de första eleverna som tog studenten i Finspång. Men ett par var de redan sedan fem år tillbaka. Nu träffar vi dem hemma på gården i Näset dagarna innan det åter igen tas studenten i Finspång.
Hit ledde den första studentexamen. Lars-Göte och Wanja Wiklund på gården Näset var de första eleverna som tog studenten i Finspång. FOTO: GUNNAR JOHANSSON
Foto:
- Mina föräldrar hade inte råda att skicka mig för att läsa på gymnasiet i Norrköping, så jag tog jobb i skogen, men skogsvaktaren sa till mig att det inte fanns någon framtid som skogsvaktare och när det efter ett år blev möjligt att läsa på gymnasiet i Finspång så sökte jag och kom in.
Brandvikarie
Efter studenten fick han arbete som vikarie på Brandstationen i Finspång under sommaren. Där fick han mersmak för yrket och sökte till brandingenjör. Fram till 1976 kom Lars-Göte att arbeta inom olika brandkårer i landet. Alltid i sällskap med Wanja som tog olika arbeten på orter där Lars-Göte fick arbete. Men så ville Wanja hem. Hem och ta över gården. 1979 läste hon en jordbruksutbildning på Vretaskolan och sedan dess är hon bonde och Lars-Göte dräng. Fast han var under många år brandchef på stationen, vilket gjort det möjligt att samtidigt driva gården.
- Jag hjälper till med det jag kan, ska det skruvas rör och sånt går det bra. Det är värre med hästarna - de är jag allergisk mot, säger Lars-Göte.
Det blev ingen gymnastiklärare av Vanja, men arbetet på gården har blivit ett gott substitut.
- Jag har alltid gillat att röra på mig och det får jag göra här, säger Wanja som nu låtit gården gå vidare till sonen.
Att hon tog studentexamen har hon aldrig ångrat, även om hon inte pratat så mycket latin med korna i ladugården under åren.
- Språkkunskaperna är det vi haft mest nytta av, säger både Wanja och Lars-Göte.
Studenters framtid
De är lite oroade över vilken framtid som möter studenterna nu.
- När vi gick ut fanns det gott om jobb, säger Lars-Göte.
- Jag läste och läste och läste och var så lycklig när jag var färdig student. Vi funderade inte i de banorna, säger Wanja.
Kanske var det så att studentdansen på Hotell De Geer den där vårkvällen 1962 var betydligt mer sorgfri än de danser studenterna dansar nu. Men bara kanske.
I morgon får ni möta Sten Lilljebjörn som var lärare för den första kullen och ta del av det första studenttalet - på hexameter.