Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Så härligt var det att ta studenten - 1962

Lars-Göte och Wanja Wiklund var två av de första eleverna som tog studenten i Finspång. Men ett par var de redan sedan fem år tillbaka. Nu träffar vi dem hemma på gården i Näset dagarna innan det åter igen tas studenten i Finspång.

Hit ledde den första studentexamen. Lars-Göte och Wanja Wiklund på gården Näset var de första eleverna som tog studenten i Finspång. 
FOTO: GUNNAR JOHANSSON

Hit ledde den första studentexamen. Lars-Göte och Wanja Wiklund på gården Näset var de första eleverna som tog studenten i Finspång. FOTO: GUNNAR JOHANSSON

Foto:

NÄSET2004-06-10 06:00
Wanja läste latin på nyspråklig linje och drömde om att bli gymnastiklärare. Lars-Göte läste reallinjens biologiska gren och tänkte sig nog ett liv som skogsvaktmästare. Ett yrke han också prövade på i ett år efter han gått ut realskolan.
- Mina föräldrar hade inte råda att skicka mig för att läsa på gymnasiet i Norrköping, så jag tog jobb i skogen, men skogsvaktaren sa till mig att det inte fanns någon framtid som skogsvaktare och när det efter ett år blev möjligt att läsa på gymnasiet i Finspång så sökte jag och kom in.

Brandvikarie
Efter studenten fick han arbete som vikarie på Brandstationen i Finspång under sommaren. Där fick han mersmak för yrket och sökte till brandingenjör. Fram till 1976 kom Lars-Göte att arbeta inom olika brandkårer i landet. Alltid i sällskap med Wanja som tog olika arbeten på orter där Lars-Göte fick arbete. Men så ville Wanja hem. Hem och ta över gården. 1979 läste hon en jordbruksutbildning på Vretaskolan och sedan dess är hon bonde och Lars-Göte dräng. Fast han var under många år brandchef på stationen, vilket gjort det möjligt att samtidigt driva gården.
- Jag hjälper till med det jag kan, ska det skruvas rör och sånt går det bra. Det är värre med hästarna - de är jag allergisk mot, säger Lars-Göte.
Det blev ingen gymnastiklärare av Vanja, men arbetet på gården har blivit ett gott substitut.
- Jag har alltid gillat att röra på mig och det får jag göra här, säger Wanja som nu låtit gården gå vidare till sonen.
Att hon tog studentexamen har hon aldrig ångrat, även om hon inte pratat så mycket latin med korna i ladugården under åren.
- Språkkunskaperna är det vi haft mest nytta av, säger både Wanja och Lars-Göte.

Studenters framtid
De är lite oroade över vilken framtid som möter studenterna nu.
- När vi gick ut fanns det gott om jobb, säger Lars-Göte.
- Jag läste och läste och läste och var så lycklig när jag var färdig student. Vi funderade inte i de banorna, säger Wanja.
Kanske var det så att studentdansen på Hotell De Geer den där vårkvällen 1962 var betydligt mer sorgfri än de danser studenterna dansar nu. Men bara kanske.
I morgon får ni möta Sten Lilljebjörn som var lärare för den första kullen och ta del av det första studenttalet - på hexameter.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om