Bakom videon som spelades in på Källvindsgatan står Adis & Montana, som består av Adis Idic, 22 och Gabriel Sapranci, 16 och som inte vill kalla sig gangsterrappare.
– Gangsterrapp är bara nåt som folk kallar det, vi är artister och vill inte sätta gränser för vad vi vill göra när vi rappar, säger Adis Idic.
I videon flashar de med bilar, pengar, vapen, märkeskläder och smycken som kan tolkas som ett provocerande sätt att glorifiera en kriminell livsstil, även om de inte kallar sig gangsterrappare.
Att vifta med en pistol, måste ni det för att nå en publik?
– Nej, det måste vi inte, men texten handlar just där om att "dansa tango", att ett vapen kan få människor att göra olika saker, säger Adis Idic.
Men är inte det ett glorifierande av en kriminell livsstil och kan få andra att tycka att det är okej att bära vapen?
– Det finns vapen överallt, du ser det i filmer men det betyder inte att alla som sett en film med ett vapen själv kommer att använda det, säger Gabriel Sapranci.
Texterna som Adis & Montana skriver och sjunger kan handla om saker som andra, en vän har gjort, men blir till jag form för att folk ska kunna relatera och ta till sig innehållet.
– Pengar, bilar och brudar - det är vad folk älskar, säger Adis Idic.
Kanske är det drömmen om snabba cash som är den största drivkraften för Adis & Montana och målet är att kunna nå de riktigt stora pengarna genom musiken så att som de säger - inte behöver göra dumheter.
De återkommer gång på gång till att de har haft tur i sin uppväxt. Deras familjer umgås och Adis och Gabriel har känt varandra sedan de var små.
– Gabriel hade mig som tog med honom när han var liten, vi har haft vuxna omkring oss som vi sett upp till och alltid hållit oss lite för oss själva, säger Adis Idic.
Och nu har deras manager, som hela tiden uppmanat dem att hålla på med musik istället för att göra dumheter, byggt och startat en studio i centrala Norrköping där de kan fortsätta spela in musik.
Men vägen dit har varken varit enkel eller spikrak. De kunde lätt ha hamnat snett.
– Det hade varit hur lätt som helst. Alla vill ha märkeskläder nu förtiden och då är det enkelt att tjäna snabba pengar genom att "gå runt hörnet" och sälja narkotika istället för de 750 spänn som studiebidraget ger, säger Gabriel Sapranci.
De har båda märkeskläder, självklart äkta, för att som de själva säger visa att de gjort något bra och att de har råd.
– Man köper sig själv en present, säger Adis.
Gabriel går introduktionsprogrammet för att läsa upp betygen och komma in på gymnasiet, Adis jobbar på sin pappas körskola.
– Jag började gymnasiet men hoppade av, det var dumt att jag inte gick klart skolan men det var ingen som brydde sig, ingen som såg mig. Var jag borta var det ingen som frågade något när jag kom tillbaka, säger Adis.
Samtidigt är han inte helt främmande för att börja plugga i framtiden, men just nu peppar han Gabriel att klara gymnasiet.
– Jag kände mig alltid utanför i skolan och kommer man efter redan som liten är det svårt att ta ifatt, men nu gör jag det här för mina vänners och min mammas skull och för att engelska är viktigt inom musiken, säger Gabriel.
Och föräldrarna är stolta över sönernas musikaliska framgångar och är också deras förebilder. Gabriels pappa var dansare tills han skadade axeln och tvingades sluta, Adis pappa tog sig som 17-åring till Sverige från Serbien.
– Han kom hit utan någonting, nu har han startat en egen körskola. Det får oss att tänka att om han klarade det utan nånting så borde vi som är födda i Sverige också se till att lyckas, säger Adis.
Att möta folk med respekt - och att bli mött med respekt är bland det viktigaste, menar de, men också att må bra.
– Pengar är en stor del av livet och vi vill leva "high life", på topp.
Drömmen är att flytta till USA och ta med sin egen producent, men innan dess ska man släppa en kortfilm till en musikvideo, kanske släppa ett album och man har just startat sitt egna skivbolag "Elite Entertainment".
– Det går hyfsat bra för oss trots att ingen har hjälpt oss och trots att det är mycket jobbigare att komma från Norrköping än om vi skulle bo i Stockholm, men vi har träffat riktigt stora artister och har stora planer.
Bara en plan. Plan A. Att lyckas som artister.