Musik
La Belle Parade
Dynamo
Med tjugotalskläder med glittriga glaspärlor bjuder detta ”female Jazzband” på musik som går direkt in i hjärtat.
Med tuba och washboard skapar La Belle Parade musik som får lyssnaren på ett gott humör och publikkontakten är nästan omedelbar när man inleder med klassikern 12th Street Rag från 1914. Publiken är förlåtande och överser med att tuban ibland spelar fel toner och att solisterna Mimmi Anterot trumpet och Josefin Staaf klarinett tappar bort sig i harmonierna och melodin. Damerna på scenen har roligt och publiken känner det instinktivt och bortser från sådant som inte stämmer.
Nå, fanns det NÅGOT som var bra? Definitivt! Mimmi på trumpeten bjöd på fint ensemblespel och stundtals riktigt fint solospel. Agnes Persson banjospel gav karaktör och Agnes överraskade med fint singlestringspel. Det definitiva publikspelet stod Rebecka DecaVita för med sin tvättbräda. Fina rytmiska figurer och inprickningar. Hoppas bara att hon i fortsättningen slutar be om ursäkt för att hon spelar tvättbräda. Jag vill ha en tydligare behandling av tvättbrädan. Nu bad Rebecka nästan om ursäkt för att hon hördes.
Josefin Staafs klarinettspel och sång i ”Puttin´ on the Ritz” var bra och Mimmis trumpet bakom sången var effektfullt. I andra avdelningen visade Charlie DecaVita hur riktig charlestonimprovisation kunde gå till. Charlie tillhör världseliten på denna glädjesprittande dans.
Sammantaget en trevlig men jazzmusikaliskt tveksam tillställning som dock gick hem hos publiken.