Med det senaste albumet ”BITCH LOVER CHILD MOTHER SINNER SAINT” och med den fristående singeln ”Jag döptes av solen” för Riksteatern i ryggen, gav sig Min Stora Sorg (som egentligen heter Ann-Sofie "Anso" Lundin) ut på en vinterturné förra veckan. Första stoppet var på Under Bron i Stockholm, följt av Katalin i Uppsala.
I går kväll var det på Arbis scen här i Norrköping hon stod. Och faktum är att Min Stora Sorg har flera kopplingar till Norrköping.
– Jajemän! Jag har bott i Norrköping ett år när jag pluggade teater på Marieborgs folkhögskola. Det var när jag var typ 19, 2002. Det var helt underbart! Sedan har jag spelat på något studentliknande ställe (Trappan? reds anm) och på Where is the music.
I det pressmeddelandet som skickades ut innan besöket på Arbis beskrev hennes manager hur publiken bjuds på "dans, skratt och det är helt tillåtet och nästan oundvikligt att inte gråta en skvätt". Och ja, ett av målen är faktiskt att få publiken att gråta.
– Tidigare tänkte jag att jag inte varit bra nog om folk inte grät. Men så tänker jag inte riktigt längre, men jag tycker det är fint om man kan komma i kontakt med sina känslor. Jag själv är en väldigt lättrörd person, jag kan börja gråta av en stämning i ett rum.
Gråter du själv på scenen då?
– Jag gjorde nästan det i Uppsala. Det var en publik som dansade exakt samma danssteg som vi gjorde på scenen och jag blev överväldigad, säger hon och tillägger:
– Men jag jobbar mycket på att folk ska skratta med!
Att Min Stora Sorg valt att komma till Arbis och Norrköping, beror faktiskt på hennes fans. I höstas frågade hon nämligen var fansen ville att hon skulle komma via sina sociala medierkonton, och till sist blev det sju spelningar.
– Norrköping dök upp några gånger, så jag hörde av mig till ställen som folk föreslog. I Norrköping var det Arbis. Jag har en känsla av att jag har en liten fanbase i Norrköping.
Efter Norrköping väntar Göteborgs Filmfestival, Söders källa i Gävle, Kirjakahvila i Åbo och Babel i Malmö, där turnén avslutas.
Innan spelningen på Arbis hoppades Min Stora Sorg på mycket folk, framför allt från ett speciellt ställe:
– Det vore kul om det kommer några från Marieborg! Det känns som om Norrköping är en stad där man gillar att gå på konserter, där utelivet är bra. Det känns jätteroligt att åka dit!
Min Stora Sorg berättar att hon inspireras av olika saker när hon skapar musiken.
– Man kan säga att det är två olika inspirationskällor: dels inspireras jag av bilden av divor och kvinnliga artister som tar plats och gör saker fullt ut och uttrycker sina känslor fullt ut. Som är stolta över det man gör. Sedan har jag en inspirationskälla till varje låt, det kan vara en film, en bild, en annan låt, säger hon.
Har du några förebilder inom musiken?
– Allt från Bruce Springsteen till Rihanna. Jag är verkligen en allätare. Jag tycker synd om dem som inte är det: vad de går miste om! Jag älskar musik så pass mycket att jag inte bryr mig om vilken genre det är.
Vad vill du säga med din musik då?
– Jag brukar inte tänka budskap. Mina låtar är personliga: det gäller att vara sann mot sig själv och vara tillåtande. Om man nu ska prata om det jag säger i min musik så är det att tillåta sig själv att känna starka saker och inte skämmas över det. Som kvinna kan man vara allt på samma gång: rolig och sexig, ledsen men ändå ta plats. Vi kategoriserar så lätt in kvinnor i fack, men jag menar att man kan vara både rockstjärna och mamma. Som jag!
– Jag skriver ju om mitt liv och det som pågår. Jag har svårt att förstå hur man inte kan göra det. Det finns en humor att vara en glammig stjärna och samtidigt åka hem och byta bajsblöjor dagen efter – för det är så det är. Det är något humoristiskt och uppfriskande i det!