– Hon var varm och omtänksam, med en kompetens som var så bred och stor. Hon visste vad hon pratade om, och det kände folk, säger partikamraten (S) Rita Lundin Eklund.
Med tiden skulle Ulla Petterson Carvalho, bland så mycket annat, bli ordförande för Norrköpings kommunfullmäktige. Men när hon kom till världen år 1948, i en arbetarfamilj i Graversfors, så var det under fattiga förhållanden – med utedass, och till värmen en vedbod belägen ett gott stycke ifrån.
Fadern gick bort tidigt. Uppväxten med den ensamstående modern, som klarade försörjningen med arbete inte minst inom textilen, kom att forma dotterns politiska hållning. När hon var i tioårsåldern flyttade familjen till Åby, till en modern lägenhet där. Det var, som hon senare skulle berätta om i Folkbladet, ”en fantastisk känsla”.
I Åby kom den unga Ulla Petterson att engagera sig i SSU. Efter några år på Stal, där hon avancerade från kontorsflicka till huvudbokförerska, blev hon instruktör på Unga Örnar. Därefter ombudsman i Hyresgästföreningen, samtidigt som hon kom allt mer in i Norrköpings kommunpolitik. Hon blev heltidsanställd nämndordförande, och under åren 1988-1991 kommunalråd för miljöfrågor.
När socialdemokraterna efter valet 1994 återtog kommunstyret föredrog Ulla Petterson Carvalho att lämna den rena partipolitiken, för att i stället bli ordförande för kommunfullmäktige. Som sådan visste hon att hålla ordning, på ärendena likaväl som på meningsutbytena. Och konsten att representera, den behärskade hon också.
– Hon var... ja, i rollen som ordförande var hon perfekt, säger Rita Lundin Eklund.
Bland annat såg hon då till att förnya formerna inom fullmäktige. Särskilda hearings i viktiga frågor, och spontana frågor från ledamöter - att då omgående besvaras av ansvarig politiker – hörde till det som hon införde. ”Fullmäktige måste bort från stämpeln som transportkompani”, förklarade hon i Folkbladet.
Efter att år 2002 ha lämnat det ordförandeskapet förblev Ulla Petterson Carvalho tung ledamot i kommunala bolag. Hon var också borgerlig vigsel- likaväl som begravningsförrättare. En av hennes sista önskningar under sjukdomstiden var, har vi erfarit, att få uppleva dottern Teresas bröllop. Det blev henne också förunnat.
Som politiker gjorde hon, som även skrivaren av dessa rader haft tillfälle att konstatera, ett påtagligt resolut intryck. Man förstod att hon var en, som inte tvekade att säga ifrån. När man så träffade henne i mer avspänd situation, kanske någon enskild intervju, slogs man av hur gladlynt hon också var, och så grundläggande positiv.
Ulla Petterson Carvalho var även internationellt engagerad, väl då stimulerad av äktenskapet med Fernando Carvalho. Besöken hos släkten i Portugal hörde till det, som hon alldeles särskilt uppskattade.
– Hon var verkligen också en kämpe, säger Rita Lundin Eklund. Man har, som jag märkt, haft stor respekt för henne runtom i länet.
– Och hon var en så omtänksam person, hon hade alltid tankar över för andra. Vi har varit bästa vänner ända till slutet. Så det känns förfärligt tomt nu.
Närmast sörjande är maken Fernando Carvalho, döttrarna Paula och Teresa samt barnbarn.