Enligt Naturvårdsverket uppkommer 1,3 miljoner ton matavfall i Sverige per år. Ungefär hälften av detta är onödigt matsvinn. En del av det som slängs i Norrköpings sopor tar Eric Dahlqvist hand om.
– Det är kris i världen, men också i det här landet. Folk har inte tillräckligt med mat och tvingas att tigga, säger Eric, som sedan tre år tillbaka är såkallad containerdykare.
– Är du en ensamstående mor med två barn och lever på bidrag räcker inte pengarna så långt. Att matkedjor då kastar tonvis med mat är orimligt. Tänk vad man kunde ha gjort istället.
Som?
– Ta mjölk som exempel. Den rabatteras ut till ett lägre pris, men först dagen innan den går ut. Butiken har kanske fortfarande femtio pallar de måste bli av med, så varför inte sätta en rabatt fyra dagar tidigare?
– Har du familj kanske det går åt en liter mjölk om dagen. Ges du då möjlighet att med marginal kunna köpa mjölk till halva priset så gör du det. Det kanske inte är så många kronor, men det blir en del pengar i längden.
Flera butikschefer Folkbladet pratat med menar att det saknas bra samarbeten mellan butiker och sociala organisationer. Butiker vågar inte heller uppmana folk att gräva i sina containrar, då de inte kan utesluta risken att de som äter av resterna kan bli matförgiftade eller skadas i containern.
– Jag ser det problematiska, men det finns så många andra sätt, säger Eric Dahlqvist.
– Många små organisationer vill hjälpa folk idag. Ungdomar startar insamlingar till uteliggare. Tänk då om affärerna hade kunnat bistå med tiotusen ostfrallor.
En del har lyft fram nedskräpning som ett motargument.
– Solklart kan det bli lite skitigt, men det är absolut inga mängder. Ofta har man ju bara väldigt bråttom därifrån.
För att det är olagligt?
– Det är lagligt om containern inte är stängd. Vi har haft kontakt med polisen och öppna containrar på allmän plats får man ta ifrån.
Eric Dahlqvist berättar om sin vilja att belysa alternativa vägar till mat och om hur han tröttnat på slöseriet i butikerna. Innan vi träffas har jag en bild av hur Eric ska se ut. Många med mig förknippar dumpstrare med alternativa ungdomar i hippieaspirerande utstyrsel.
– Jag har sett mammor, studenter och "vanliga" polare som bara försöker leva billigare. Den yngsta jag dumpstrat med var i tonåren, den äldsta 59.
– Sedan är det klart att det finns en del hippa ungdomar som gör det som en kul grej.
Varför gör du det här?
– Det finns så många som behöver så mycket hjälp. Du behöver inte ha narkotika- eller alkoholproblem för att sakna ett hem, och du behöver inte sakna ett hem för att inte ha råd med mat.
– Gå till alkohollisterna som sitter på stadsmissionen med ett par smörgåsar och en liter vatten, och får du en vän för livet.
Har du någon gång sålt fynd?
– Aldrig. Jag ger gärna bort grejer, men skulle aldrig försöka göra vinning på det. Jag vet en tjej som hittade 800 dosor snus och sålde dem för tiokronor/styck.
Utöver mat slängs många andra värdefulla varor i stadens containrar, något som stör Eric.
– Jag har hittat små inpaketerade prinsessklänningar. Hur kan man bara kasta det? undrar han retoriskt.
– Lägg det i en låda och sälj för tjugo kronor styck och varenda unge kommer få en klänning av sina föräldrar. Du gör någon lycklig och har inte lagt mer än en halvtimme av din tid.
Eric Dahlqvist ser gärna att fler börjar dumpstra och ännu hellre att allmänheten börjar tänka på sitt matsvinn.
– Grävandet kan vara ett skitgöra, du kan råka få en klase bananer som mjölar sönder i näven på dig. Men med tanke på vad du kan bidra till är det så värt det, säger Eric Dahlqvist.