Morgonen efter mordet på en 17-årig pojke, som skedde på öppen gata vid 16.20 på onsdagseftermiddagen, ser allt ut som vanligt på Värmlandsgatan. Avspärrningarna har hävts och folk kommer och går till Coop och spårvagnshållplatsen intill. De Folkbladet pratar med är dock fullt medvetna om vad som utspelade sig på platsen dagen innan, och många är skärrade. Samtidigt har skjutningar blivit så vanligt i samhället att många blivit luttrade.
– Jag känner att det är inget ovanligt, det har hänt så mycket på sista tiden. Men det är ju hemskt. Man blir chockad att det sker så nära, samtidigt har man blivit van, säger Alexandra Thordeman som jobbar som frisör tre kvarter bort från mordplatsen.
Känner du dig trygg när du ska ta dig till jobbet?
– Just idag kändes det lite sådär. Kommer spårvagnen att gå? Det känns lite otäckt, jag går av och på här varje dag.
Abdulmuhaymen Alshammary sitter och väntar på spårvagnen och bor inte långt därifrån.
– Jag hörde skotten från mitt fönster. Jag förstod direkt vad som hänt, det är ju Marielund, säger han.
Han är lika gammal som mordoffret och känner till honom och "grabbarna".
– Det är helt sjukt och svårt att ta in. Jag kunde har pratat med honom för några veckor sen och nu är han borta.
Vad behöver göras för att få ett slut på det här?
– Det är svårt att säga. Det pratas mycket om fler poliser, men det är inte alltid det hjälper. Det behöver förebyggas också.
En kvinna som vill vara anonym säger att hon inte vill bo kvar i området när hennes barn blir äldre.
– Min son är fem år nu men när han bli tio vill jag flytta härifrån.
Varför?
– Barn kanske inte alltid lyssnar och jag vill inte att han ska vara ute på kvällarna. Vi går aldrig ut efter tre, fyra på eftermiddagen, det känns inte tryggt.
Vad behöver göras?
– Polisen måste vara mycket hårdare och kontroller alla. Ungdomar som är misstänkta borde inte släppas. De ska vara häktade så de inte går ut och gör sånt här mot varandra. De misstänkta för mordet på Stockholmsvägen borde aldrig ha släppts, säger hon.
En annan kvinna som har tre små barn säger samma sak, hon vill inte bor kvar i Marielund.
– Jag är rädd. Det finns ingen säkerhet när sånt här händer mitt på eftermiddagen när barnen leker utanför.
En annan kvinna har vuxna barn men är ändå orolig.
– Jag har bott här i 30 år. Det har alltid varit bra, men vad händer nu?