Och de delar hon gärna med sig av. Hennes tankar och funderingar om "ditten och datten" renderar ofta i några spalter i Folkbladet. Så nu är det hög tid att hon får egen artikel i tidningen:
- Men vad säger du, det är väl inget att skriva om? säger Mona Karlsson när Folkbladet vill göra en intervju om hennes engagemang.
Men jodå, det är det visst och några dagar senare sitter vi i hennes och maken Börjes kök i Lotorp och doppar sju sorters kakor i förmiddagskaffet. Var får hon då sina idéer ifrån?
- När man går här hemma så får man en massa tid att tänka, förklarar Mona och berättar att hon började skriva medborgarförslag och insändare för ungefär tre år sedan.
Många åsikter
Då drabbades maken Börje av en stroke, hamnade i rullstol och livet förändrades för paret. Börje får hjälp av hemtjänsten varje dag och saker de gjorde tillsammans förr är svårare att göra nu. Ibland omöjliga:
- Vi hade en båt med elmotor och brukade glida fram på sjön och fiska och njuta! Underbart rogivande, berättar Mona. Det går inte längre, så nu vore det kul om vi kunde gå och titta på naturen vid sjön i stället. Men det vågar jag inte, för då måste jag dra Börje i rullstol på vägen och den är väldigt smal och så kör många lastbilar här. Jätteotäckt!
Så nu har Mona formulerat ett medborgarförslag, där hon ber om att "gångstigen" som bildats vid järnvägsbanken utmed Lotorpsån, ska göras i ordning så att det går att gå där med rullstol. Och cykla.
- Det behövs ju inte så mycket, lite grus, menar Mona. Men mest vill jag att det görs en ordentlig cykelväg till Skiren. Det är många barn som cyklar dit om somrarna och vägen är så kurvig, säger hon.
Hon har även skrivit insändare om hur illa hon tycker att "torggänget" blev behandlade när de först blev lovade ett tillhåll vid järnvägen, ett löfte som sedan drogs tillbaka.
- Jag finner inte ord för hur illa jag tycker att det är. Man behandlar inte människor så, säger hon.
Egen hållplats
Men mest stolt är hon nog ändå över "sin" busshållplats. Innan Börje blev sjuk var det han som körde bilen när de skulle handla. Mona saknar körkort, så nu är det bussen som gäller. Och att släpa tunga kassar från Lotorpskiosken, där bussen stannade tidigare, blev väldigt jobbigt.
- Så jag skrev ett förslag och bad kommunen ordna en busshållplats här vid huset. Det tog inte ens tre veckor, så var den på plats, berättar Mona och fortsätter:
- Helt fantastiskt! Det står 52 på hållplatsen, så det är min egen, skrattar hon.
För hållplatsen gav hon kommunen "dagens ros" i tidningen.
- Det känns helt otroligt och jag är så tacksam att politikerna tänker på den lilla människan, säger Mona och avslöjar att kommunen inte hört det sista från förslagsskriverskan från Lotorp!