Trafikolyckan intrÀffade vid 23-tiden pÄ tisdagskvÀllen den 17 maj, vid bron över Limsundet, vid Yxviken utanför Lotorp.
â Det var en nattkörning och jag transporterade granmassaved och var pĂ„ vĂ€g frĂ„n Kilsmo till Braviken. Helt plötsligt sprang det ut fyraâ fem hjortar pĂ„ vĂ€gen, jag girade för att inte köra pĂ„ djuren innan kurvan och framvagnen pĂ„ slĂ€pvagnen gick ut i rĂ€cket. SlĂ€pet hamnade inne bland trĂ€den och förarhytten lĂ„g precis vid vattnet, berĂ€ttar Christer Wall.
Han sparkade upp takluckan i fordonet.
â Men jag sĂ„g bara sjö dĂ€r, sĂ„ jag vĂ€ntade in rĂ€ddningstjĂ€nsten, som sĂ„gade upp ett hĂ„l i vindrutan med en tigersĂ„g för att fĂ„ ut mig.
Vad hann du tÀnka direkt efter olyckan?
â Allt gick sĂ„ fort. NĂ€r jag lĂ„g i hytten tĂ€nkte jag "det brinner i alla fall inte".
Han fördes med ambulans till sjukhus.
â Jag bröt ett ben i handen. Polis och ambulans- och rĂ€ddningspersonal fick tjata pĂ„ mig att jag skulle Ă„ka med till akuten, jag var adrenalinstinn och instĂ€lld pĂ„ att hjĂ€lpa till med bĂ€rgningen av timmerbilen. EfterĂ„t har jag mĂ€rkt att högeraxeln Ă€r kass och jag gĂ„r till sjukgymnast.
Chocken efter att han förstÄtt vad som intrÀffat har bearbetats.
â Det har varit mycket tankar och svĂ„rt att sova efterĂ„t. Jag har varit vid olycksplatsen och gĂ„tt igenom vad som hĂ€nde mĂ„nga gĂ„nger. Det var kolsvart nĂ€r jag körde och efter att ha gĂ„tt igenom orsak och konsekvens har jag kommit fram till att det handlar om en olycka och att jag inte kunde ha gjort pĂ„ nĂ„got annat sĂ€tt, sĂ€ger Christer Wall.
Polisen konstaterade snabbt att det inte fanns nÄgon misstanke om brott efter hÀndelsen.
â Bruttovikten pĂ„ timmerbilen var 65 ton. Fyra stolpar som var nedgrĂ€vda en meter i backen rycktes bort. Hade inte vĂ€grĂ€cket funnits och dungen med trĂ€d vid olycksplatsen, och att det fanns sidokrockgardin i hytten, sĂ„ hade det kunnat vara ett annat lĂ€ge. DĂ„ hade jag förmodligen hamnat en bit ut i vattnet och kanske inte överlevt olyckan.
Han Àr bosatt i Regna och Äker regelbundet vÀgen mellan bostadsorten och FinspÄng.
â Jag har Ă„kt vĂ€gen nĂ€stan varje dag sedan slutet av 1970-talet, i över 40 Ă„r, och har aldrig sett nĂ„gra dovhjortar dĂ€r. Djuren kom uppifrĂ„n skogen och var troligen pĂ„ vĂ€g över vĂ€gen för att dricka vatten.
57-Äringen arbetar som timmerbilsförare och kör för Ruddammens Äkeri frÄn Odensbacken i NÀrke.
â Jag har varit timmerbilsförare i 15 Ă„r och har kört lastbil i hela mitt liv. Det Ă€r ett roligt och fritt jobb. Den hĂ€r Ă„rstiden Ă€r det underbart att köra, pĂ„ mörka vintern Ă€r det inte lika kul, sĂ€ger Christer Wall.
Han berÀttar att timmerbilsförare ofta fÄr höra kommentarer om att de kör för fort och inte hÄller hastighetsbegrÀnsningarna.
â Men det stĂ€mmer inte. Vid olyckan kanske jag körde i 60 kilometer i timmen, det gĂ„r inte sĂ„ fort pĂ„ kurviga vĂ€gar. I Butbro fĂ„r vi ofta höra att vi kör sĂ„ fort, men det ser ut som att det körs fortare Ă€n vad det gör med en fullastad timmerbil. Vi har fĂ„tt strĂ€nga order om att hĂ„lla hastighetsbegrĂ€nsningarna av vĂ„ra Ă€gare, det var verkligen ingen vansinneskörning vid min olycka, betonar han.
Han Àr sjukskriven till slutet av juli.
â Det Ă€r trĂ„kigt att bara vara hemma, jag lĂ€ngtar efter att fĂ„ köra igen och kĂ€nner ingen rĂ€dsla. Det finns alltid en risk med att köra en lastbil, men jag har klarat mig i sĂ„ mĂ„nga Ă„r och ska snart vara ute pĂ„ vĂ€garna igen, konstaterar Christer Wall.