YES! Idag börjar det igen, som jag har längtat.
Nu står vi i starten av ett par veckor som jag formligen älskar. Under kommande veckor får jag enormt mycket energi till att skapa nya koreografier till alla mina gruppträningspass.
De gånger jag har varit och sett spektaklet på riktigt, live i olika arenor, har jag mest suttit och tittat på dansarna. När jag ser spektaklet på tv har jag inte samma frihet att se det jag själv vill fokusera på, jag blir styrd av kameran som ska fånga in så mycket som möjligt och kanske då först och främst huvudattraktionen på scenen och det är inte dansarna. Men jag vill inte se huvudattraktionen, jag vill se dansarna som ger mig så mycket energi och idéer.
Det är inte många som erkänner att de ser på programmen, det är liksom lite fult, men väldigt många är de som har åsikter om dem. Om de nu inte ser på programmen, hur kan de då ha en åsikt om framträdanden, låtar, kläder med mera? De kanske inte har sett det på tv, de kanske har varit och sett det live? Det här är ännu mer konstigt, hur kan biljetterna vara så eftertraktade när det är så få som är intresserade av det?
Det är få händelser i vårt avlånga land som skapar så mycket rubriker och känslor som detta spektakel. Det är mycket som ska hängas ut och sågas, programledare, manus, dekor, pausframträdanden, kläder och inte minst artisterna med sina låtar, för det är inte mycket som hyllas. Nu glömde jag det viktigaste att hänga ut, röstningen. Den är ju alltid katastrof hur det än går till. I år har de till och med kommit med en förändring, allt för att svenska folket ska bli nöjda. Spännande att följa.
För mig är det så främmande, varför det är så få som vågar stå för att de tittar och kanske till och med erkänna att de tycker om det de ser och hör? Jag älskar att titta och brukar ha täta sms-kontakter under sändningen, med en kompis, där vi recenserar de olika numren, sågar och hyllar det vi ser och hör. När jag i veckan talade om för gubben att nu startar det igen, var hans enda kommentar. ”Jaha, då blir det många sms igen. ”Kompisen och jag kanske skulle träffas och se spektaklet tillsammans någon gång i stället?
När sen de här veckorna är över så kommer ”Sverige” ytterligare ett tag framöver att diskutera om det verkligen var rätt som vann. Vi får ett svar när hela Europa och några till, har tyckt till om det bidrag vi skickar. Om det går bra, brukar de kritiska recensenterna tystna, inte erkänna men krypa undan till sina gömmen för att ladda för nästa år. Då minsann ska de visa att de har rätt när de hävdar att fel låt vann. Heja Mellon, nu är du äntligen åter tillbaka och jag tycker så mycket om dig.