När jag stod under mitt paraply i ösregnet i västertull och väntade på min buss hem till Finspång kom jag att tänka på hur mycket jag längtar efter saker.
Hur gärna jag ville att den där bussen skulle komma så jag kunde komma in där det var torrt och varmt.
Jag längtar efter saker som ska hända om någon timme och saker som ska inträffa om flera månader, kanske flera år. Och när det som jag längtat och trånat efter i flera månader äntligen kommer och är över lika fort, ja, då hittar jag någonting nytt att längta efter.
Jag tror att när vi tycker att någonting är tråkigt eller går långsamt längtar vi oss bort för att försvinna en stund ifrån vardagen.
Vi dagdrömmer framför sådant som vi inte tycker är så kul, plugg, jobb, sjukdomar och så vidare. Jag fokuserar hellre på någonting superkul som jag vet kommer hända snart istället för det vardagliga som händer hela tiden.
Någonting som jag trånat efter sedan dagen då jag började gymnasiet är studenten.
Första året var det nog ganska undangömt. Efter nyår däremot växte längtan efter att springa ut drastiskt. Allting påminde om studentdagen.
Alla klasser var tvungna att fixa studentflak, våra studentmössor blev färdiga och jag letade som en tok efter en vit klänning. På mentorstiden tränade vi på studentsången och tillsammans med klassen skrev vi ett schema med saker att göra under studentveckan.
Jag vet hur ledsen jag kommer vara när jag säger hejdå till alla i min klass och alla andra som jag nästintill ser varje dag.
Ändå kan jag inte sluta med att längta till studentdagen. Egentligen har jag ingen aning om vad jag längtar efter.
Jag har ju aldrig tagit studenten förut?
Fast jag har sett tidigare avgångselever som har det största leendet man kan tänka sig.
Det enda jag vet är att jag inte behöver gå i skolan mer. Jag har ingenting som gör att jag måste ställa klockan på sex varje morgon. Ingen som säger att jag måste ha läst ut ”Sofies värld” till nästa fredag och ingen som tvingar mig att sitta kvar på min stol fast jag redan är klar med mitt arbete.
Nu har studentveckan precis börjat och på måndag är den ”riktiga” mösspåtagning, även om vi har förstartat lite själva.
På fredag kommer jag vingla ut på mina femton centimeters klackar och om en vecka kommer all min längtan att vara över.
Vad ska jag nu längta efter?