Det finns få saker som kan irritera så mycket som när någon inte rör sig i den takt som man själv befinner sig i. Om man känner så, är det kanske dags att tänka på vad man håller på med.
Varför ska omgivningen anpassa sig efter dig? Du kan väl lika gärna anpassa dig efter omgivningen?
Vissa saker får vi inte bestämma själva, till exempel högst tillåtna hastighet när vi kör bil.
På riksväg 51 mot Örebro kan man nu mellan Finspång och Sonstorp bli fotograferad. Jag upplever att dessa trafikkameror har medfört att hastigheten numera sänkts och det är nu ett lugnare tempo på den sträckan. Dock verkar det som om det är något helt annat som gäller när man passerat Sonstorp och det inte finns några fartkameror som håller hastigheten under kontroll. Där kan man få uppleva både det ena och det andra.
Att behöva bli jagad av en långtradare är inte roligt. Jag tycker själv att jag är bra på att hålla den hastighet som anges som den högsta tillåtna hastigheten för just den sträcka jag befinner mig på. Visst trycker jag lite för hårt på gaspedalen ibland men oftast ser jag till att följa det som står på skylten, vid sidan av vägen.
Tråkig människa kanske någon tycker, men varför ska jag känna mig som om jag är i vägen när jag bara följer det som är bestämt?
För en liten tid sedan när jag var på väg hem kom plötsligt en långtradare ifatt mig. Jag blev lite förvånad för det var 80 kilometer i timmen, på vägsträckan, vilket jag höll och långtradarna brukar inte kunna komma ifatt, på den sträckan. Jag tänkte inte mer på det förrän jag kom fram till Sonstorp och det blev 40 kilometer i timmen som hastighetsbegränsning. När jag då tittade upp i backspegeln såg jag bara nederdelen av långtradarens front, precis bakom mig. Den låg så nära att jag inte ens såg hytten och den som körde. När sedan hastigheten ökade till 60, började jag öka men då märker jag att långtradaren kommer upp jämsides med mig. Till saken hör att detta sker i en uppförsbacke och långt ifrån fri sikt längre än cirka hundra meter.
Hur slutade då detta? Långtradaren fick avbyta sin omkörning men körde senare om mig och försvann – och jag körde då i 80 kilometer i timmen. Kvar i min bil satt jag och hade en olustig känsla av obehag.
Varför ska jag känna mig som om jag gjort fel, när jag bara följt vägmärket med de siffror som gäller just där?
Att överstiga hastighetsbegränsningen är nog mer en regel än ett undantag, det är vad jag tror i alla fall.
Hur kör du egentligen?