Kalla mig sentimental men jag kan inte hjälpa att jag alltid, och då alltid, tänker på vad jag gjorde för precis en vecka sedan, det här datumet förra månaden, det här datumet för precis ett år sedan. För mig har det en betydelse som jag inte kan sätta ord på. Men jag tror på att kunna tänka tillbaka hjälper till, i det som sker i nuet, att kunna vara i nuet.
Just nu är jag inne i en period där jag ser tillbaka på tiden för exakt ett år sedan. Det var för oss en fruktansvärd tid då vi tillbringade tiden vakande på lasarettet i Linköping. Det är nog bara jag som är så låst vid dessa tankar, jag tjatar om händelser från den tiden om och om igen, men jag vet inte om det är någon som lyssnar. Det behövs nog inte heller. Jag är nöjd med att få säga det bara. Men det är inte bara hemska händelser jag reflekterar tillbaka på.
I januari i år var det ett år sedan vi åkte på en underbar semesterresa. Det datumet, klockslaget när vi lyfte med flygplanet, vid sådana händelser blir jag som i en annan värld. Drömmer mig tillbaka och minns, även om jag alltid längtar hem efter två dagar så var det en resa vi gjorde tillsammans och med mer eller mindre vuxna barn kan en sådan händelse, att få semestra tillsammans betyda enormt. Vad säger detta om mig? Att jag inte kan släppa det förflutna. Det sägs att personer som ser tillbaka är deprimerade, att personer som blickar framåt är oroliga och rastlösa och att personer som är här och nu är fridfulla. Vet inte hur jag kan tolka in mig i detta men deprimerad är jag inte. Varför förknippas ordet sentimental med nedstämdhet? Enligt en känd källa på nätet kan man läsa att det är så. När jag tänker tillbaka på den tid vi spenderade på lasarettet kan jag känna en nedstämdhet men när jag tänker tillbaka på vår resa förra året blir jag glad och känner en värme inom mig.
Kan det inte vara bra att vi är lite sentimentala mellan varven? Att vi stannar upp och tänker tillbaka. Vi får bara vara försiktiga så vi inte stannar där i det som redan varit. Jag är sentimental, det är bara att bekräfta, jag tycker om den känslan. Men när jag undersökte ordet så fann jag att många countrylåtar är sentimentala, countrymusiken är berömd för detta. Där delar jag inte den sentimentala känslan, jag tycker INTE om country.
Jag kommer att fortsätta med mina sentimentala tankar. De får mig att kunna ta tillvara på stunden, nu. För jag jämför även vad jag gjorde då, med vad jag gör nu. Ofta i det uppskattar jag stunden, nu och lever i vad nu har att erbjuda.