Vi föds som små söta bebisar och blir sedan lekfulla barn. Därefter kommer tonårsperioden med alla finnar och utbrott. Runt 16-17 års ålder glöms det ofta bort att man fortfarande är tonåring och man betraktas istället som ungdom. Lite senare i livet blir vi vuxna. Men när? Det vet jag faktiskt inte.
Enligt Nordstedts Svenska Ordbok är en vuxen en person som vuxit och blivit fullt utvecklad fysiskt, mentalt och känslomässigt.
Både SJ och Östgötatrafiken anser att man är vuxen när man är 26 år, det är i alla fall då som man får betala vuxenpris för att åka med dem. De antar väl att man vid den åldern ska ha kommit så pass långt i livet så att man har ett heltidsjobb där man tjänar så pass mycket så man har råd att betala lite mer för att resa. Vad händer i fall jag inte skulle känna mig fullt utvecklad mentalt när jag skulle resa med SJ när jag fyller 26? Skulle jag fortfarande behöva betala vuxenpris fast jag inte betraktar mig själv som en vuxen. Att vara vuxen kan ju inte bara vara en siffra.
Vissa anser att man aldrig blir vuxen. Jag kan tyvärr inte hålla med. Hoppet mellan att vara ungdom och att vara pensionär skulle bli alldeles för stort. Dessutom så kommer jag alltid se mina egna föräldrar och alla andras föräldrar som vuxna. I mina ögon är en vuxen en person som har bildat en familj tillsammans med någon annan. Dock har jag lite fler kriterier för en vuxen.
Förutom att ha skaffat en familj ska en vuxen även ha vågat flytta hemifrån och ha ett jobb. Man bör kunna ha blommor i sitt hem utan att ha död på dem inom en vecka. Dessutom ska man ha ork till att städa, tvätta och diska. Och om någon inte tycker detsamma som än, ja, då är man öppen för att kompromissa om saken. Att vara vuxen är så många saker som jag inte kan räkna upp, det är någonting som man helt plötsligt vaknar upp som.
Men jag kan i alla fall säga såhär, att ta studenten gör inte så att du automatiskt blir vuxen. Att ha ett jobb gör inte så att du blir vuxen. Du är heller inte vuxen bara för att du bjuder din familj på egenlagad mat. Jag har nämligen tagit studenten, har ett jobb och kan laga mat (när jag vill). Men jag känner mig långt ifrån att vara vuxen, i mitt huvud är jag fortfarande ett barn.