Jag har ett par veckor irriterat mig över en bilförare som bränner runt, i det område där jag brukar gå med min hund. Hastigheten överskrider laglig fart med råge. Häromdagen fick jag nog när vederbörande kom runt ett hörn och satsade inför den raksträcka som låg framför bilen. Jag ställde mig stilla och såg mot föraren som kom körande mot mig. Då förstod föraren att den där tanten med lila hår, som just nu stirrar, menar nog att jag ska lätta på gasen och dämpade genast sin framfart. En granne som samtidigt kom gående, kunde bara le åt det inträffade. Det här är i och för sig inte intressant, bara tragiskt sant.
Det finns en hälsningsfras som många så flitigt använder men som kan träffa så illa, utan att det var meningen från frågeställaren. ”Hej, är det bra?” Det är den sämsta hälsningsfras man kan ha enligt mig. En del hävdar att det är av artighet de ställer frågan, men det är så främmande för mig hur det kan vara så. Om det finns något som är ännu värre så är det när frågeställaren, innan den som borde ha svarat ens hinner andas, även själv svarar, ”Skapligt va?” Om den första frågan kommer i ett samtal som redan har pågått ett tag, då kan den komma naturligt och med intresse om den andres välmående. Men som inledande fras, sågar jag frågan totalt. Det har slarvigt blivit som en hälsningsfras utan någon som helst bakgrund av intresse. De som inleder ett möte med denna fråga är för mig egentligen inte intresserade, det bara låter som om de är det.
Jag skulle hellre se att två människor möts, säger hej och sen en positiv komplimang. ”Hej, härlig tröja!” Jag skulle hellre vilja mötas av mina medmänniskor med en komplimang än att behöva svara på hur det är. För vill jag säga hur det är? Vill jag bli påmind om hur det är? Tänk vad härligt att få bli pepprad med komplimanger istället för att hela tiden behöva svar på hur det är. Det här är kanske sant, inte bara intressant.
Om vi går vidare från hälsningsfrasen till att ta reda på om man vid den ovanstående frågan är närvarande eller härvarande. I mina öron och ögon är de som hälsar med ovanstående fråga härvarande men inte närvarande. Det är skillnad på att vara här och när. Det finns även ord som kan beskriva hur du låter omgivningen påverka dig. Fundera lite på dessa ord, passas in, passar in, passa in och passa inne? Väljer du att passa bollen själv eller låter du andra passa? Det är bara du som kan ta över bollen som kommer i din väg, passa, och du kan vara med och påverka. Är det här sant, eller bara intressant?