Det var en gång två mammor som bodde i ett hus i skogen. Den ena mamman tyckte om att baka och laga mat och den andra mamman skötte parets fina trädgård. De älskade varandra men något saknades i deras liv. Det fanns inga barn i familjen. Grodan, som bodde i dammen, lovade dock att deras önskan skulle uppfyllas.
En dag kom en annan kvinna till huset i skogen. Hon hade med sig en unge, som ingen kunnat ta hand om, så hon lämnade tösen hos mammorna. Deras lycka var enorm och de ville genast bjuda alla djuren på namnfest.
Barnet fick heta Törnrosa, eftersom mammorna älskade sin rosenträdgård så mycket. De skickade inbjudningskort till skogens djur och snart dök enhörningen, åsnan och hunden upp på festen där de bjöds på många goda kakor.
Hunden gav klokhet till Törnrosa i gåva och åsnan gav henne mod. När festen var som mest trevlig störtade apan in. Apan var förbannad för att mammorna glömt bjuda honom och utfärdade en förbannelse om att Törnrosa skulle sticka sig på en slända och dö när hon fyllde tio år.
Alla blev förskräckta men enhörningen, som hade sin gåva kvar, kunde mildra domen till att bara bli en tioårig sömn. Naturligtvis köpte mammorna alla sländor de kunde hitta och brände dem. De visste inte att apan hade gömt undan en, och på Törnrosas tioårsdag föll spådomen in.
Törnrosa, mammorna och djuren somnade och frös till is. Sagan om Törnrosa började spridas över världen och en dag var det ett ensamt barn i ett land långt borta som hörde den. Barnets föräldrar hade dött i krig och barnet var ensamt och hungrigt. Hon bestämde sig för att gå till det kalla landet i norr för att leta efter Törnrosa. När hon gått i många månader genom många länder kom hon äntligen fram till huset i skogen. Hon hittade Törnrosa och rörde vid hennes arm. Glädjen blev stor när Törnrosa, mammorna och djuren vaknade. Mammorna tog genast den nyanlända flickan till sin familj och Törnrosa fick både ett syskon och en lekkamrat.
De ställde genast till med ett fantastiskt kalas. De bjöd alla djuren, och den här gången glömde de inte att bjuda apan.
Jag har varit på teaterturné på förskolor och skolor i Finspångs kommun tillsammans med mina härliga elever på Barn- och fritidsprogrammet som har gjort Törnrosasagan lite mer modern.
PK-pjäs, skulle några säga, men fascinerade barnögon har följt teatersagan och pedagogerna har klappat i händerna. Det kändes roligt att kunna ge barnen den här lilla teaterupplevelsen.
Efter tre turnédagar hamnade jag med näsan i partiernas budgetförslag för Finspång 2019. I Sverigedemokraternas förslag står att all vänsterliberal genuspolitik och normbrytande experiment ska avvecklas i förskolorna och skolorna i Finspång.
Jag antar att de inte hade gillat vår pjäs, men inga barn verkade reagera på att Törnrosa hade två mammor. I ett annat stycke i Sverigedemokraternas budget, som inte handlar om förskola eller skola, läser jag att Finspång inte ska normalisera slöjor på kvinnor.
Oj, jag glömde säga att den ena mamman bar slöja, men det var inga barn som reagerade på det heller.
Jag har aldrig tidigare i hela mitt liv skrivit något kritiskt om Sverigedemokraternas förslag eller uttalanden. Många gånger i olika sammanhang har jag skrivit om alla människors lika värde och tänkt att folk får tänka själva, men nu kände jag för första gången att jag borde vara mer tydlig, men ändå lämna utrymme till dig att tänka själv.